Under sommaren kör Oppigårds pub tre dagar i veckan i den gamla delen av bryggeriet, där man kan prova i stort sett hela deras utbud. Jag var under semestern där och trots att jag varit på bryggeriet förut var det inte alls som jag hade förväntat mig och jag blev positivt överraskad av hur välbesökt det var.
För att ta sig till Oppigårds svänger man vänster i första rondellen på riksväg 70 om man kommer söderifrån, eller höger i andra rondellen på riksväg 70 om man kommer norrifrån. Det finns alltså bara två rondeller längs riksväg 70 i Hedemora. Sedan kör du rakt på genom och ut ur Hedemora och fortsätter rakt på i några kilometer tills du kommer till Prästhyttan och där tar du höger. I vilken av korsningarna ska man svänga höger undrar du kanske? Oroa dig inte, det finns bara en korsning i Prästhyttan. Sedan kör du rakt på tills du är framme vid Oppigårds Bryggeri. Ungefär halvvägs mellan Prästhyttan och Ingvallsbenning möts du av vyn som syns här ovan, med den nya vita bryggeribyggnaden bortom vidsträckta fält.
Hade du inte redan fattat det ligger alltså Oppigårds ute på landsbygden. Det hindrar inte deras sommarpub, som körs kl 17-20 på tisdagar, onsdagar och torsdag från veckan efter midsommar fram till och med nästa vecka, att vara fullsatt. Vissa dagar är det visst så mycket folk att många inte ens får sittplats, men just den dagen jag är där är det precis så att vi alla får en sittplats. Trots att vi är på plats prick klockan 17 hamnar vi sist i en lång kö in till baren. Vi hade nämligen inte fattat att det skulle vara såhär välbesökt och att det kunde ha varit en bra idé att komma lite före öppning, särskilt om man vill få sig en sittplats på terrassen.
Väl inne köper vi först kuponger för dryck och mat vid en separat betalstation och kan sedan gå och hämta smakprov i baren i vår egen takt. Jag är på plats tillsammans med min sambo samt min mamma och hennes man. Mammas stuga ligger ute på landet på andra sidan om Hedemora och vi passar på att göra ett besök på sommarpuben nu när jag och sambon är på besök i stugan. Eftersom jag känner mig väl bevandrad i Oppigårds utbud har jag satt mig bakom ratten så att de andra ska få möjlighet att testa. Jag nöjer mig därför med ett glas av deras utmärkta folköl. Tyvärr fanns inte deras sommarfolkis att få, men åretruntaren Session Pale Ale är ju inte heller dum.
Min mamma och hennes man har i princip ingen annan öl än något från Oppigårds i sina kylar men får ändå tillfälle att hitta nya favoriter. Min sambo har också provat flertalet av deras öl förut, det är inte ens första gången hon är på bryggeriet, men även hon finner stort nöje i att prova runt bland deras öl. Oppigårds första burköl, 15 Years of Independence Pale Ale, må vara slutsåld på Systembolaget men här finns den på fat och blir en av kvällens stora favoriter. Glädjande då att en utveckling av den ölen, dock under nytt namn, kommer att släppas på burk i beställningssortimentet snart.
Det mest svåråtkomliga ölet som serveras är Thurbo Old Mill Barley Wine, som nu verkar börja komma i form efter att inledningsvis haft mycket smak från högre alkoholer. Lite som det ska vara kanske, det finns ju många gamla bryggare som tycker att ett barley wine knappt bör vara drickbart under dess inledande år. Nu har det stått till sig ett tag och visar en väldigt positiv utvecklingstrend.
Förutom snacks fanns också lite enklare mat att köpa. Dels en potatissallad med rökt fläskkarré och dels en knäckemacka med korv och senap. Eftersom vi hade gjort upp middagsplaner men kände oss lite småsugna tog vi in några knäckemackor, men det är inte vilka knäckemackor som helst. Brödet är det utmärkta knäckebrödet från Skedvi Bröd, korven är såklart Gustafskorv, senapen från LissEllas och smöret, om jag inte minns fel, från Grådö Mejeri. Riktigt högklassiga produkter som alla görs inom bara några mil från bryggeriet.
Mitt i allt det trevliga smög Anders förbi och vinkade med mig ner i källaren, där 20 bourbonfat låg uppradade. Jag förstod genast vad det var i faten! Oppigårds firar ju 15 år i år och det gör även Närke Kulturbryggeri, som uppmärksammat sitt gemensamma jubileumsår med att brygga en stout som är en hybrid av Oppigårds Thurbo Stout och Närke Stormaktsporter. Den sistnämnda rönte för omkring åtta-tio år sedan mycket stor uppmärksamhet i sin fatlagrade version, Kaggen, och givetvis är det alltså en Thurbo Kaggen som nu är på gång i dessa tjugo tunnor. Ett litet smakprov fiskades upp ur en tunna, där stouten nu legat och dragit sig i nästan tre månader.
Det smakar mycket lovande kan jag rapportera. Fatprocessens oundvikliga oxidation har förändrat ölet på ett väldigt bra sätt, och bourbontonerna har börjat bli märkbara helt utan att någon spritighet kommit in i bilden. Om alla fat går så här bra blir det en kanonöl. Faten kommer från Heaven Hill och Rebel Yell och eftersom bourbonfat brukar vara 180-200 liter stora är det max 4000 liter öl som ligger där och suger åt sig. Efter upptappningsförluster blir det ännu något mindre. Hur många flaskor det blir av det vet man inte än, men en stor portion av det kommer att släppas på Systembolaget i oktober. Först måste Oppigårds bara bestämma när det är färdiglagrat, men det är en fråga om veckor.
Den lär inte hinna bli klar innan sista sommarpuben för den här sommaren (fast man ska aldrig säga aldrig, Kaggen låg visst aldrig mer än tre månader på fat) men det fanns ändå dryga dussinet goda öl att prova ute i Ingvallsbenning. Är man i trakterna rekommenderar jag också att åka till Visthusboden i Stooora Skävä (eller Stora Skedvi för alla som inte är från Dalarna) där fläskkött från Forsa Gård finns i både köttdisken och i lunchrestaurangen. Grisarna som köttet kommer från har levt lite extra gott eftersom de har blivit matade med restprodukter från Oppigårds. Det rökta sidfläsket är magiskt gott!
Nåväl, Oppigårds sommarpub visade sig verkligen vara värt ett besök, och det besöket är i sin tur värt att ta en omväg för, vilket också lär krävas. En riktig sommarpärla!
