Julen är för många en alkoholfri högtid och bland de alkoholfria alternativen att ställa fram på julbordet finns (åtminstone) fem julöl. Jag har provat kvintetten och har hittat två klara favoriter bland dem.

Allt fler bryggerier breddar sina portföljer med läsk och det märks extra tydligt nu till jul eftersom särskilt många tar fram en julmust. Det är ju trots allt en dryck som görs med malt- och humleextrakt så det är kanske inte så märkligt att bryggerier satsar på must. Nåväl, jag rakade ner så många olika sorter jag kunde hitta i kundkorgen och satte mig själv på att testa igenom allihop.

Det här testet är på vad jag kunde hitta för sorter i butiker i Linköping, minus butikers egna varumärken och liknande (tänk sorter som bara finns på PET-flaskor). Jag vet att det finns många fler som gör julmust än vad jag kunde hitta så testet är inte heltäckande, men det är en början. Många bryggerier har haft ett tufft år och att köpa deras julmust är ett bra extra sätt att stödja dem, och julmust är ju ett himla bra alkoholfritt alternativ till både vardag och fest i juletid.

Jag har bedömt alla på en skala 1 - 5 med halva steg och min julmustsmak kan sammanfattas som att jag gillar när den klassiska smaken nyanseras med ytterligare smaker som går väl ihop med de klassiska tonerna, samt att det inte är alltför sött.

I topp hamnar två julmustsorter som verkar vara mångas favoriter, nämligen Zeunerts och Nygårda Lagrad Julmust Bourbonfat. Toppklass på båda två! Det finns dock flera andra som också håller mycket hög klass och med en bra spridning på smakerna. Jag vill särskilt framhålla Mora Must, Roslagens Brygghus Julmust Lakrits och Bryggverket Julmusch. Betyg och smaknoteringar på alla finner ni nedan.

Apotekarnes - 3,5
Mycket klassisk smak med något maltig arom. Balanserad sötma men något kort eftersmak.

Apotekarnes Sockerfri - 2,5
Mycket klassisk smak, men med allt för hög sötma.

Apotekarnes Bryggarmust - 2
3/4 julmust och 1/4 alkoholfri julöl i en ohelig blandning. Tanken är god men resultatet blev inte bra. Smakar mest som tunn, avslagen öl med en söt eftersmak av julmust.

Apotekarnes Vintermust - 3,5
Ganska torr, något tunn smak med tydlig ton av kakao. Den utlovade kaffetonen känns inte.

Sodalicious X-must - 4
Mycket chaikryddor och vanilj med rostade undertoner och tydlig smak av råsocker. Förvisso mycket söt, men sötman är väl integrerad med smakprofilen.

Roslagens Julmust Lakrits - 4,5
Lätt enbärston följt av en mild men tydlig lakritston som hänger kvar i en lång eftersmak. Mild sötma som lirar väl med lakritsen.

Bryggverket Julmusch - 4,5
Milt pepparkakskryddig smak med lite toner av smörkola och andra bourbontoner. Låg sötma och lång eftersmak.



Barlingbo Gotlandsmust - 4,5
Toner av kaffe, mörk sirap, rostade drag och lakrits. Lik Zeunerts i smakprofilen men är inte riktigt lika nyanserad.

Krönleins - 3
Kryddig med tydliga toner av söt pomerans, nästan lite godisaktigt. Mild enbärston i doften men som knappt känns i smaken. Inte så mycket av den klassiska julmustkaraktären.

Wapnö - 3
Klassisk smakprofil, återhållen sötma, något kort eftersmak.

Herrljunga Klassisk Julmust - 3
Klassisk smak med ganska hög sötma och medellång eftersmak.

Herrljunga Klassisk Julmust Utan Socker - 3
Klassisk smak med hög sötma, men det den förlorar på den för höga sötman vinner den på den långa smaken.



Roslagens Eklagrad Bourbon - 4
Lite parfymerad med tydliga toner av vanilj och smörkola samt en lätt kryddighet. Väldigt söt.

Mora Must - 4,5
Fyllig, lite rostad smak med återhållsam sötma och lång eftersmak. Mycket bra!

Hammars - 3
Klassisk men kort smak, något mjäkig.

Hammars Kardemumma - 3,5
Mild kryddsmak som lirar bra med sötman, men även denna inkarnation är lite mjäkig i avslutningen.

Hammars Apelsin - 2,5
Mild apelsinsmak som inte riktigt går ihop med de klassiska mustsmakerna och dessutom har en lätt beska som inte passar in. Dessutom något mjäkigt avslut igen.



Grebbestad - 4
Klassisk smakprofil med stort djup och återhållen sötma.

Dufvenkrooks - 3
Helt klassisk, enkel smak.

Dufvenkrooks Enbär - 1,5
Väldigt tydlig enbärsdoft, som i gin, medan smaken är mer åt det skogiga och barriga hållet. Det tar över helt och är inte särskilt trevligt.

Zeunerts - 5
Rostade toner med kaffe, mörk sirap, nötter och vanilj. Många nyanser och väl sammanhållen. Medelsöt. Mycket snygg! Delad etta i testet.

Brunneby - 4
Helt klassisk smakprofil men med låg kolsyra och mild sötma.



Nygårda Lagrad Julmust Ekfat - 4
Klassisk grundprofil toppas med toner av ek och vanilj. Något återhållen sötma.

Nygårda Lagrad Julmust Bourbonfat - 5
Mjuk, milt kryddig smak med toner av vanilj, fudge, rostad ek som ligger över de klassiska smakerna. Nyanserat och väl integrerat. Delad etta i testet.

Nygårda Lagrad Julmust Cognacfat - 4
Fruktiga toner som drar åt äpple och päron gör att den påminner om fruktgodis. Återhållen sötma men inte så tydliga toner av ek.

Nygårda Lagrad Julmust Romfat - 3
Lite besk ton av rom som det döljer sig mycket arrakstoner i. Bakom det finns en mild ekton och lätt kryddighet. Kan säkert vara en höjdare för den som älskar arrak.



Örebro Brygghus Julmust - 3,5
Klassisk med balanserad sötma. Smakrik inledningsvis men kort eftersmak gör att den tappar.

Örebro Brygghus Wadköpings Must - 4
Mjuk smak med toner av söt citrus. De klassiska smakerna finns där bakom men är lite dämpade.

GBG Soda Tradition - 1
Låg sötma, liten beska och så river det på tungan på ett sätt som får mig att tänka på hur jag tror det vore att äta bakpulver. Mycket svaga smaker. Verkar defekt på något vis.

GBG Soda Kardemumma - 3,5
Balanserad sötma med en kryddighet som påminner om en kardemummabulle. Kryddningen är god men det faller lite på att smaken är något tunn.

Julölssläppet på Systembolaget är till stora delar uppbyggt av de julöl som sålde bra under fjolåret, men det finns såklart ett gäng nyheter varje år. Istället för att testa alla årets julöl har jag fokuserat på de elva som är nya jämfört med förra året. Bland dessa hittade jag flera godsaker som verkligen kan konkurrera med de återkommande favoriterna.

Vissa julöl har kommit och gått igenom åren, andra har släppts i tillfälligt sortiment eller i det lokala sortimentet. För det här testet har gjort den mycket enkla gränsdragningen att jag inkluderar de öl som finns i årets nationella julölssläpp men inte fanns i fjolårets nationella julölssläpp. Vissa öl är helt nya, andra har synts på Systembolaget förut. Nu kör vi!

Abita Christmas Ale
11816, USA, 35,5 cl, 25,90 kr, 5,8 % (Brown ale)
Mjukt rostad maltighet med toner av kakor, karamell och rostat bröd, toppat med humliga toner som drar åt grapefrukt och tallbarr. Avslutas med mjuk beska. Väl integrerade smaker rakt igenom. Välgjort med typisk amerikansk karaktär.

Ayinger Winter Bock
11824, Tyskland, 50 cl, 29,90 kr, 6,7 % (Dubbelbock)
Det här är Ayinger Celebrator med annan etikett och flaskstorlek. Smaken är len och fyllig med nötiga, nougatliknande smaker, grovt bröd, milt rostade toner och en lätt touch av torkad frukt. En mild chokladton dröjer sig kvar på tungan i flera ögonblick efter att ölet glidit ner för strupen. Djupt, fylligt och med viss sötma men också med en viss fräschör. Toppklass!

Brygghuset Finn Winter Lager
11491, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 4,5 % (Dunkel)
Humlig och rostad doft som ger en stark blandning av friska och dova toner. Den fylliga smaken bjuder på samma möte och lyckas göra det utan konflikt. Murriga, rostat maltiga toner av pumpernickel, bränt socker och riktigt mörk choklad dansar med en friskt örtig humleton. Till sist en markerad beska som sätter effektiv punkt på det hela. Mycket smak inklämt på ganska låg alkoholhalt.

Corsendonk Christmas Ale
10781, Belgien, 33 cl, 24,70 kr, 8,5 % (Belgisk mörk ale)
Livlig kolsyra, pigga estrar, toner av farinsocker, torkad frukt och en lätt kryddig ton. Flera smaker som associeras med sött, men i en öl med väldigt lite faktiskt sötma och med en mild men markerad beska ger ett spännande samspel. Smaskigt!

Craftwerk Holy Winter Cowl
11457, Tyskland, 33 cl, 28,90 kr, 9 % (Trippel)
Något alkoholstinn och estrig doft. Smaken är livlig och börjar fint med pigg estrig fruktighet och toner av sött vetebröd men så kommer en beska och en värmande alkoholton som var för sig är fina och här hemma, men som här inte riktigt drar jämnt med varandra och det blir lite stickigt i slutändan.

Eriksberg Vintersaga
12044, Sverige, 33 cl, 14,90 kr, 4,5 % (Dunkel)
Maltig, lätt rostad doft med inslag av nötter. Smaken går i samma spår och adderar drag av karamell och en hint av rökt kött. Avslutar friskt med en lätt beska. Ett litet spår av alkohol som stör men det här är inte alls dumt.

Goder Afton Julstout
11537, Sverige, 33 cl, 32,90 kr, 8 % (Imperial porter & stout)
Hårt rostad och helt torr smak med toner av bränt socker, choklad med riktigt hög kakaohalt, mörkrostat kaffe och en aning av rökighet som smyger fram i slutet. Bakom det hårt rostade finns en mjuk komponent också men den blir sen överkörd av en rostad beska. (Bryggt på Vega för Wineworld Sweden.)

Remmarlöv The Christmas Lager
10727, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 5,3 % (Mörk lager)
Torr karamell, mjukt rökiga undertoner, rostat bröd med marmelad och rostade nötter i en härlig harmoni med lätt men tydlig beska i avslutningen. Ett givet matöl som skriker efter att matchas med julskinka och köttbullar.

Remmarlöv The Winter Ale Organic
11230, Sverige, 33 cl, 24,50 kr, 5,6 % (Amber ale)
Mjukt rostad smak med toner av karamell och nötter, med skön fyllighet och rundhet i maltigheten. Mycket maltfokuserad med knappt några inslag av humlen, utöver den lätta beskan i slutet som dock hänger kvar länge.

Ridgeway Lump of Coal Dark Holiday Stout Glutenfree
11485, Storbritannien, 33 cl, 24,70 kr, 7,5 % (Torr porter & stout)
Kolsvart, såklart, men smaken är mjuk och inbjudande med toner av mjölkchoklad, lättrostat kaffe, fruktkaka och rågbröd. Mot slutet slår det över till en mer hårdrostat, nästan bränd ton. Helt torrt och med en rostad beska som avslut. Smaken passar med namnet, för utöver färgen så gör eftersmaken att tankarna går till en askig kolbit.

Ängöl Jenny Nyström Julbrygd
11490, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 4,5 % (Amber ale)
Milt rostad maltighet med toner av rostat bröd, höstlöv torr karamell samt en kryddig humleton. Helt torr med lång beska. Brittisk i sin karaktär. Blommar ut när dess temperatur stiger en bit.


Bland årets nya julöl fanns också en ny alkoholfri julöl, Sigtuna Winter N.A.P.A. Mer om vad jag tyckte om den finns i denna artikel där jag testar årets alla alkoholfria julöl: Länk.

Övriga julöl i årets släpp, det vill säga de som även släpptes ifjol, kan man med fördel läsa om i förra årets tester. 
Del A-L
Del M-W

En härlig, krämig spaghetti carbonara drar man ihop på bara sex ingredienser - pasta, fläsk, ägg, ost, salt och peppar. Med lite omsorg är det allt som behövs för en klockren och härligt mättande pastaanrättning. En frisk öl passar utmärkt till för att lätta på allt det krämiga och feta i rätten. Här får ni både recept och ölmatchningstips.

Det här sättet att göra carbonara på ger en väldigt krämig och faktiskt ganska kraftig maträtt, med fett och ägg som gärna lägger sig som en hinna runt gommen. Här behövs en frisk och spritsig öl med gott om kolsyra för att fräscha upp och skrubba rent. Tysk weissbier och belgisk tripel ligger nära till hands och är säkra kort. Vill man gå åt ett mer oväntat håll i sin matchning kan man testa weizenbock eller rent av en dubbelbock.

Ingredienser:
260 - 280 g spaghetti
250 g guanciale alternativt orökt pancetta, i tjocka skivor
4 ägg
2,5 dl finriven pecorino romano (ca 80 - 100 g)
Salt
Nymalen svartpeppar

Det har inte duggat tätt med triple-IPA på senaste tiden, särskilt inte någorlunda klara sådan, men så plötsligt dök det upp både en från Stone och en från Oppigårds i Systembolagets tillfälligt sortiment. Båda lånar sitt namn från bryggeriernas respektive dubbel-IPA som båda är riktiga flaggskepp: Thurbo DIPA och Ruination.

Ruined Again är en sorts uppföljare på (snarare än comeback av) RuinTen som släpptes till 10-årsjubileet för Ruination för åtta år sen. Humlad med Magnum, Centennial och Citra och följer man linjen med Ruination, RuinTen och Ruination 2.0 ser man en hyfsat röd tråd i humlevalet.

Thurbo Triple IPA verkar inte vara en uppjackad variant av Thurbo DIPA, då varken ingredienslistan eller bryggeriets kommunikation kring ölet föreslår det. Thurbo är ju en ölserie med fler öl så man ska nog bara se det här som en ny öl i serien, här på tillfälligt besök.

Jag tycker det är intressant att prova de här två bredvid varandra. De klockar in på nästan exakt samma alkoholhalt, ingen av dem ser ut som apelsinjuice, båda blandar klassisk amerikansk C-humle med nyare sorter och båda bryggerierna har gjort sitt namn på humliga öl. Ändå visar de sig vara väldigt olika, och skillnaden bygger mycket på hur man satt beskan.

Oppigårds har satsat på en mjuk och ganska försiktig beska som låter ölets sötma titta fram och leka med de fruktiga tonerna från humlen, där det finns söt citrus, marmelad, melon och grapefrukt. Malttonerna är enkla och bottnar tidigt för att ge humlen fri lejd. Det blir dock lite mjäkigt när det varken finns djup eller riv som tar över.

Stone har såklart inte sparat på beskan utan gasat på. Den är inte på något sätt jobbig, ger ingen humlebränna, men tungan krullar sig och insidan av kinderna stramar lite. Inledningsvis är det inget som hindrar humlens fruktiga toner och det är en härlig blandning av grapefrukt och söt citrus som dominerar. I början alltså. Sen kommer beskan och i takt med att den växer sig starkare tar den över stegvis. Långt efter att man har svalt krafsar den i gommen. Det levereras massor med action, utan att det blir splatter.

Man får pröjsa lite mer för lite mindre volym av Ruined Again jämfört med Thurbo, men där Oppigårds får nöja sig med att ha gjort ett bra öl har Stone tagit fram en trippel-IPA i toppklass. I skrivande stund finns dessutom Ruined Again fortfarande både på hyllor och i weblager på Systembolaget, till skillnad från Thurbo som är mer eller mindre slutsåld.

Pastry stout har blivit vardagsmat de senaste åren, men varifrån kommer egentligen den sötsliskiga, over-the-top-stilen som så många går igång på? Jag har tittat tillbaka på vilka öl och som jag menar har lett fram till att pastry stout nu är en väletablerad ölstil samt vilka faktorer som gjort det möjligt.

Jag vet inte om det finns någon bra definition för stilen pastry stout, men i min uppfattning syftar det till en söt och ofta alkoholstark stout som smaksatts kraftigt och med inspiration av bakverk eller godis. Det är legio att använda essenser och liknande för att verkligen få fram den eftersökta smaken och smaksättningen dominerar smakprofilen. Man kan förstås använda vanliga råvaror också, men man kan nog inte brygga en pastry stout på bara malt, humle, jäst och vatten.

2002 släppte Three Floyds för första gången sin Dark Lord som sedan blev en av de första stouts som skapade en tydlig hype, så pass att bryggeriet byggde upp ett helt event kring dagen då det släpptes. Hypen bara ökade med åren och ölnördar flockades i tusental vid Dark Lord Day, flaskorna såldes vidare eller byttes mot annan öl för långt över inköpsvärdet. Dark Lord är inte riktigt något som jag skulle kalla för en pastry stout, men den är något av en föregångare med sina höga sötma och alkohol samt att den är kryddad med kaffe och vanilj. Dess enorma popularitet skapade en hype för söta, starka och smaksatta imperial stouts, vilket i sin tur satte något av ett startskott för utvecklingen mot pastry stout.

Det sägs att själva termen pastry stout först myntades av den amerikanska ölbloggen Don't Drink Beer så sent som 2017, troligen i detta inlägg: Länk. Långt innan dess hade Southern Tier tagit ett steg i utvecklingen med sin Blackwater Series där Choklat var först ut redan 2007. De var knappast först med att krydda sina stouts, men de var väldigt tidiga med att framhäva just smaksättningen så mycke och att göra det i så starka stouts. Steget mot dagens pastry stout blev särskilt tydligt i deras Creme Brulee som kom 2009. Om smaksatt stout tidigare hade smakat stout med inslag av choklad, vanilj eller något annat så var Creme Brulee troligen ett av de allra första ölen som verkligen smakade som en efterrätt. Dessutom var den namngiven som en dessert. Southern Tier använde sig också av laktos i dessa öl, något som blivit ett vanligt inslag i dagens pastry stouts för att få upp sötman. Såvitt jag vet använde Southern Tier sig dock inte av några essenser i de här ölsorterna. Ölen i Blackwater Series hade för övrigt spridning på några svenska ölkrogar under tidigt 10-tal.

Under samma tidsperiod rörde sig det då nya The Bruery åt lite samma håll med öl som Black Tuesday och Chocolate Rain som båda släpptes 2009 och var mycket starka och tydligt söta stouts, den senare även smaksatt med kakao. Tillgången var liten och hypen blev stor. Under den här tidsperioden började allt fler bryggare göra imperial stout kryddade med kaffe, vanilj, kakao, honung eller kryddor, samt att allt fler gjorde fatlagrade versioner av sina imperial stouts.

2012, tio år efter att Dark Lord släpptes för första gången, dök Evil Twin Imperial Biscotti Break upp. Den var smaksatt med essens och hade ett namn som anspelade på bakverk, och är den tidigaste öl jag kan komma ihåg med den kombinationen. Den var kanske inte så söt och extrem i sin smaksättning som många pastry stouts av idag, men den utgör ett tydligt steg i utvecklingen till dagens läge. Biscotti följdes upp med Imperial Doughnut Break året efter och de har därefter gjorts i många olika varianter.

Hoppa fram till 2014 då Omnipollo och Buxton gör en samarbetsöl som en del av The Rainbow Project, startat av Siren där sju brittiska bryggerier matchades med sju europeiska bryggare för att ta fram ett varsitt samarbetsöl utifrån en av regnbågens färger. Omnipollo och Buxton fick färgen gul och tog fram Yellow Belly, som marknadsfördes som en peanut butter biscuit stout och var smaksatt med jordnötsarom. Marknadsföringen inkluderade en flaska klädd i vit papp med två "ögonhål", vilket påminde om en KKK-huva. Det skapade en del rabalder då många inte förstod att det verkligen var tänkt att syfta på en KKK-huva men att det var en känga till rasister genom namnet Yellow Belly som är slang för en fegis. Mest uppståndelse skapade den dock för sin smak som var mycket extrem i sin samtid, och när den hade svensk premiär på Stockholm Beer & Whisky Festival blev den en av festivalens stora snackisar.

Det fanns andra som hade experimenterat med att använda aromer och essenser för smaksättning tidigare, men jag kan inte komma på något som fick lika mycket uppmärksamhet i Sverige som Yellow Belly. Häromkring i tiden började det också bli vanligare med ölnamn som direkt anspelade på bakverk, något man kan exemplifiera med Tampabaserade bryggeriet Angry Chair som släppte German Chocolate Cupcake Stout tidigare samma år.

Även om det alltså dröjde lite till innan dels intresset exploderade och dels tills att själva termen pastry stout myntades var det vid det här laget som det började bli en etablerad subgenre till stoutstilen och historiegenomgången når därmed sitt slut här.

Förutom kedjan av olika öl som stegvis har lett fram till pastry stout finns det ett par faktorer som möjliggjort händelseförloppet. Jag tror att en viktig sådan är att det under samma tidsperiod som jag går igenom ovan har tillkommit väldigt många nya ölintresserade. Medan det "gamla gardet" av ölbryggare och -drickare har i ryggmärgen att öl ska göras på naturliga råvaror och huvudsakligen smaka av malt, humle och jäst har det kommit in en ny våg av såväl konsumenter som bryggare som inte har en lika cementerad uppfattning om öl och inte har något emot att man använder essenser eller att smaker av malt knappt går att uppfatta bakom en massiv smaksättning. Det tillsammans med att människan har en inbyggd preferens för sötma och den stora hetsen efter både nytt och mer extremt har gett ett stort marknadsunderlag för pastry stout som stil.

I januari blir det bara ett ölsläpp i Systembolagets tillfälliga sortiment, och det blir dessutom efter löning. Man hinner alltså låta plånboken återställa sig lite inför detta och det kanske är bra för det finns flera intressanta öl här. Vad sägs till exempel om Taras Boulba, Baladin Xyauyu, Samuel Smith Taddy Porter och Achel Bruin? Listan över släppet har ni här.

*Exkl. pant 

Nästa måndag kommer det nya årets första påfyllning i det lokala sortimentet. Dubbla parlanseringar från Dugges, Systembolagspremiär för några nya bryggerier och bourbonfatlagrat från Warpigs utgör några av de 44 ölen i släppet. Hela listan har ni här.

4 JANUARI LOKALT SORTIMENT

Amager Lardy Dardy Dryhopped Hazy Session IPA, 35008, Danmark, 44 cl (burk), 44,90 kr*, 4,5 % (Session IPA)

Benchwarmers Tropic Fluff, 35399, Helsingborg, 44 cl (burk), 45,90 kr*, 4,5 % (IPA)

Billdale Sophistiqué, 35430, Göteborg, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 6 % (IPA)

Billdale Vargavinter, 11926, Göteborg, 44 cl (burk), 42,80 kr*, 6 % (IPA)

Brewski A Little Bird Told Me IPA, 35418, Helsingborg, 33 cl (burk), 37,90 kr*, 4,7 % (IPA)

Brewski Almond Walnut Vanilla Caramel Cake, 35421, Helsingborg, 33 cl (burk), 58,90 kr*, 10 % (Imperial porter & stout)

Brewski Skans IPA, 35425, Helsingborg, 33 cl (burk), 38,90 kr*, 7 % (IPA)

Duckpond Single Quack, 35427, Göteborg, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 6,5 % (IPA)

Dugges New School, 31314, Härryda, 33 cl, 75 kr, 13 % (Imperial porter & stout)

Dugges Old School, 35455, Härryda, 33 cl, 75 kr, 13 % (Imperial porter & stout)

Dugges The North, 35448, Härryda, 33 cl, 35 kr, 6,5 % (IPA)

Dugges The South, 31403, Härryda, 33 cl, 35 kr, 6,5 % (IPA)

Eskilstuna Ölkultur Vinter IPA, 34079, Eskilstuna, 33 cl, 29,90 kr, 6,3 % (IPA)

Fjäderholmarnas Stockholm Session, 34629, Stockholm, 33 cl (burk), 25,60 kr*, 4,5 % (Session IPA)

Fors Chateau du Fors, 35433, Motala, 33 cl, 24,90 kr, 6 % (Belgisk ljus ale)

Friends Company Raspberry Cupcake, 31103, Helsingborg, 33 cl (burk), 39,90 kr*, 4,7 % (Berliner weisse)

Göteborgs Lakritsstout, 35380, Göteborg, 33 cl (burk), 39,90 kr*, 10 % (Öl av flera typer/stilar)

Hantverksbryggeriet Kvipa, 35435, Västerås, 33 cl, 28 kr, 6 % (IPA)

Hawelkas Brewing Company Hoppily Groove IPA, 35415, Göteborg, 33 cl, 32 kr, 6,5 % (IPA)

Hyllie Bite the Dust India Brown Ale, 35461, Malmö, 33 cl (burk), 38,20 kr*, 6 % (IPA)

Länna Bruk Uppsala Nya Lager, 35038, Uppsala, 33 cl, 22,90 kr, 5 % (Pilsner - tjeckisk stil)

Morgondagens Tårta på Tårta, 31153, Göteborg, 33 cl (burk), 39,90 kr*, 4,5 % (Berliner weisse)

Nordic Kiwi Brewers Graffiti Sthlm KAOS #6, 31801, Ekerö, 44 cl (burk), 46,90 kr*, 6,5 % (IPA)

Ocean Rio IPA, 34275, Mölndal, 33 cl, 25 kr, 5,6 % (IPA)

Ofrälse Brygghus Pomme de Bière, 35454, Eslöv, 44 cl (burk), 36,90 kr*, 6,2 % (Belgisk ljus ale)

PangPang Pineapple Problem, 35437, Stockholm, 44 cl (burk), 59 kr*, 6 % (IPA)

Prins Katts Hantverksöl Tsara Russian Imperial Chocolate Coffee Bourbon Oak Milk Stout, 31068, Motala, 33 cl, 59,90 kr, 12 % (Imperial porter & stout)

Remmarlöv Sour Raspberry Mango, 35449, Eslöv, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 4,7 % (Berliner weisse)

Rocket Brewing Company Carrot & Hops, 35410, Malmö, 33 cl, 39,90 kr, 6,5 % (IPA)

Rocket Brewing Company Lemondrop Jungle, 35412, Malmö, 33 cl, 34,90 kr, 6,2 % (IPA)

Snörsjö Hard Hitting IPA, 35401, Markaryd, 33 cl, 26,90 kr, 6,5 % (IPA)

Stigbergets Gouge Away Imperial Stout with Cacao, Coffee and Hazelnut, 35322, Göteborg, 44 cl (burk), 89,90 kr*, 14,5 % (Imperial porter & stout)

Stigbergets Iconic, 35436, Göteborg, 44 cl (burk), 32,90 kr*, 3,6 % (Session IPA)

Stigbergets Session IPA, 35479, Göteborg, 44 cl (burk), 29,90 kr*, 3,6 % (Session IPA)

Subbe New Eleanor New England IPA, 84109, Varberg, 33 cl, 35,40 kr, 5,5 % (IPA)

To Øl Garden of Eden, 35411, Danmark, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 6,4 % (IPA)

To Øl Whirl Domination, 35442, Danmark, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 6,2 % (IPA)

Tofta Pils, 35480, Stockholm, 33 cl, 26 kr, 4,8 % (Pilsner - tjeckisk stil)

WarPigs Smoldering Holes Bourbon, 35438, Danmark, 37,5 cl, 139 kr, 13 % (Imperial porter & stout)

Waxholm Kellerbier, 35409, Vaxholm, 44 cl (burk), 29,90 kr*, 5 % (Zwickel, keller- & landbier)

Vega Extra Mile, 35432, Karlstad, 33 cl, 31,30 kr, 6,5 % (IPA)

Wessinge Brygghus Skummeslövsstrand Bryggpilsner, 80135, Laholm, 33 cl, 23,80 kr, 4,6 % (Pilsner - tjeckisk stil)

zzz001 IPA, 35429, Stockholm, 25 cl (burk), 29,90 kr*, 6 % (IPA)

zzz004 Imperial Stout, 35426, Stockholm, 25 cl (burk), 49 kr*, 11 % (Imperial porter & stout)

Stilton är en av mina favoritostar att plocka fram såhär mitt i vintern och dessutom en av de mest självklara ostarna att matcha med dryck. Jag tycker att en gammal tawny port är en fantastisk matchning till stilton och ville utmana den matchningen och se om jag kunde hitta någon öl som matchar ännu bättre. Jag har testat ölmatchningar till stilton förut och ville höja kalibern lite genom att välja några vällagrade öl, vilket också gör utmaningen med portvinet lite rättvisare.

Tawny är en typ av portvin som lagrats i flera år på stora fat innan buteljering. Om en tawny har en åldersbeteckning syftar den på den genomsnittliga tiden som de ingående komponenterna lagrats på fat. 10-årig tawny finns på Systembolaget året om men det är verkligen värt att hoppa upp till en 20-årig om chansen ges, som nyligen då Fonseca 20 Year Old Tawny Port släpptes i tillfälligt sortiment. Ibland släpps även 30- och 40-årig tawny, men då drar också priset iväg. Om man följer processen för tawny men bara har vin från en årgång kallas det istället för colheita, som betecknas med årgång istället för ålder. Nåväl, poängen med att berätta om detta är för att jag föredrar tawny, och då gärna en 20-åring, över late bottled vintage (och ruby) till stilton. Den långa fatlagringen ger en del nötiga toner till vinet som passar bra till osten. 

Något som ytterligare höjer matchningen är att slänga in lite kvittenpastej, membrillo, som är som en fast marmelad. Den söta och fruktiga pastejen går väldigt bra ihop med många ostsorter och särskilt till den nötiga, salta och krämiga stiltonosten. Den blir också som en extra brygga i matchningen med portvin, men eftersom det inte är säkert att öl hjälps på samma vis har jag provat alla ölmatchningar både med och utan membrillo.

De tre öl jag plockat upp ur källaren för att utmana portvinet är Nynäshamn Bötet Barley Wine 2013, Samichlaus 2015 och en St Bernardus Abt 12 från 2017. Tre grymma öl som alla var i riktigt fina drickfönster nu och som var och en var en upplevelse i sig.

Samichlaus får en del nötiga toner med ålder och har dessutom en hel del sötma, så jag tänkte att det skulle vara en mästermatchning men den kom på tredje plats av ölmatchningarna och jag kan nog inte säga att den slog portvinet på fingrarna här. Ingen tokig matchning dock, men så älskar jag lagrad Samichlaus och då är det ju svårt att misslyckas helt.

Bötet och St Bernardus får dela på poängen då båda var mycket bra matchningar till osten där jag inte kan säga att den ena var bättre än den andra även om de var lite olika. Båda hade fina mognadstoner, lagom kraft och nyanserade drag av torkad frukt som gjorde sig väldigt bra till osten, både med och utan membrillo. 

Testar man osten och dryckerna utan att blanda in membrillo skulle jag säga att både Bötet och St Bernardus vinner över portvinet. Att lägga till membrillon som en spelpjäs vinner portvinet mest på och det kommer då ikapp de bägge ölsorterna i matchningarna. Hemma hos mig är pepparkakorna uppätna sedan länge men skulle man ha kört klassikern med att lägga en bit stilton på pepparkaka tror jag att St Bernardus med sina lite kryddiga toner hade vunnit mest på det, men det kanske får bli ett test för en annan gång.

Alla fyra drycker har bjudit på stora upplevelser tillsammans med osten och än en gång kan jag konstatera att stilton är en fantastisk ost att matcha med dryck. Jag har lite ost kvar och insåg just att jag har Bötet Olorosa, med härliga valnötstoner i sig, i källaren. Bara att testa vidare...