Quantcast
Channel: Portersteken
Viewing all 1471 articles
Browse latest View live

Ölrecension: High Water Old & In The Way

$
0
0
Särskilt i USA har det blivit populärt att börja ett ölnamn med "Old" när ölet i fråga är en barley wine. Old Foghorn, Old Guardian, Old Ruffian, och så vidare. High Water gjorde en ordvits av det och döpte sitt barley wine till Old & In The Way. Det ligger dock närmare den brittiska typen av barley wine än den amerikanska och bjuder på en riktigt djup smak. Något att plocka fram när man känner sig gammal och i vägen kanske?

Det här är, som bilden avslöjar, ett ovanligt mörkt barley wine i sin vackert djupa rödbruna skrud. Smaken fyller också munhålan med de smaker man förväntar sig från ett barley wine med den färgen, det vill säga djupa, robusta toner av toffee, råsocker, mörk sirap och ett uns av torkad frukt. Lite rostat bröd och karamellisering hittar man också.

Extremt mycket maltsmaker alltså, men det är anmärkningsvärt hur mycket associationer man drar till söta saker utan att ölet är särskilt sött. Viss sötma har det visserligen, men inte ens den mest sockerfientliga surmulen skulle kunna kalla det för sliskigt. Därtill balanseras den sötma som ändå finns upp med en ren beska som sätter punkt för smakresan. Tills det börjar om igen vid nästa sipp förstås.

Det finns också några, i sammanhanget lätta, toner av kåda som glider förbi. Inte så pass mycket att det blir något som man kan diskutera om det är en DIPA eller barley wine. Inte ens så mycket att man utan tvekan skulle kalla det för en barley wine i typisk amerikansk stil. Jag vill fortfarande kalla det för ett barley wine där man använt amerikanska humlesorter i ett i övrigt rätt så brittiskt utförande.

Som sig bör är det ett riktigt sipparöl som räcker riiiiktigt länge om man ger sig på det själv. Däremot är det så pass bra och balanserat att man inte hinner tröttna på det under kvällen även om är själv. Däremot blir man förstås lite salongsberusad om man klämmer i sig 65 centiliter elvaprocentig öl på egen hand.

High Water Old & In The Way går att få tag på via (styckvis) privatimport från Galatea/craftbeer.se. Den kostar några kronor mer per liter än de barley wines som dyker upp på bolaget, men är å andra sidan av en typ som vi sällan ser. På så sätt är den ett fint komplement till utbudet.


Nya utmanare om Uppsalas bästa burgare och öl

$
0
0
I höstas skrev jag om Uppsalas bästa ställen att vända sig till för en bra hamburgare tillsammans med en bra öl. Då testade jag de tre ställen med bäst ölutbud men det finns givetvis fler ställen som aspirerar på att göra bra burgare och som har ett hyggligt ölutbud. Därför blev det två svängar på stan för att testa två andra ställen, dels det helt nya Linné Burgers och dels det halvnya Sherlock's.


Undersökningen inleddes med ett besök på Linné Burgers som öppnade nyligen på Svartbäcksgatan. Som man förstår av namnet är det ett ställe som satsar helt och fullt på burgare och deras tillbehör. De verkar dessutom relativt glada i bacon, vilket bland annat märks på deras härliga bacon whiskey sour, gjord på baconinfuserad bourbon och serverad med en skiva stekt bacon i glaset. Mumsigt!

Ölutbudet består av framförallt Carlsbergs krogsortiment som ju numera håller en hyfsad bredd med öl från bland annat Brooklyn, Dugges, Coppersmith och Nya Carnegiebryggeriet. På matmenyn står ett gäng burgare och trevligt nog kan man också välja själv om man vill ha den med eller utan tillbehör. Att kunna anpassa matmängden (och priset) på det viset är inte alls dumt.


Jag gick på en burgare med bacon, ost och BBQ-sås och tack vare de garnityren blev också burgaren väldigt god. Inte minst tack vare en väldigt god sås. Däremot lämnade själva burgarköttet en aning att önska, med ett helt genomstekt och inte särskilt smakrikt kött. Det ger anledning att misstänka att de burgare som inte bärs upp av sina pålägg blir något trista. Och i ärlighetens namn handlar väl en bra burgare i första hand om en god bit köttfärs mellan två bitar gott bröd. Nåja, någon katastrof var det inte heller. Helt okej, men varken burgare eller ölutbud räcker för att utmana om Uppsalas bästa.


Sherlock's drog igång sin verksamhet under våren 2014 och verkar mest ha förlitat sig på marknadsföring genom nöjda kunder. Vilket de också för, för de bjuder på både bra service och god mat. Deras hamburgare görs på kött från Ejmunds Gård på Gotland, där den så kallade Simgus-kon (en blandning av Simmental och Angus) föds upp med bland annat massage likt japansk Wagyu.

Vilken burgare det är sedan! Smakrik, saftig och alldeles, alldeles underbar. Ska man peta i detaljer skulle jag hellre se bacon än lufttorkad skinka som topping och hellre något annat än coleslaw tillsammans med de goda pommes man får. Men som sagt, det är att peta i detaljer kanske. Ölutbudet är inte mäkta imponerande men bjuder på tillräckligt mycket för att man ska kunna plocka något gott till sin burgare. Det som sticker ut är deras egna pale ale från Skebo Bruksbryggeri som finns på fat och är en riktigt fin kompanjon till burgaren.


Några detaljer kan man definitivt klaga på, t ex att "chokladtårtan" snarare var en kladdkaka som fått stå någon minut för länge i ugnen. Visserligen gott, men knappast vad man förväntar sig när det står chokladtårta i menyn. Det har å andra sidan varken med öl eller burgare att göra så det kanske inte hör hit.

Jag vill nog påstå att Sherlock's burgare är snäppet vassare än Churhill Arms som utsågs till bäst i den ursprungliga trion som testades. Däremot är ölutbudet några snäpp sämre och prisklassen något steg högre med 189 kr för burgaren. Vart man ska vända sig för sina burgare och öl beror alltså fortfarande på hur man prioriterar burgarkvalitet, ölutbud och pris mot varandra.

Portersteken passerar en miljon sidvisningar

$
0
0

Ikväll passerade Portersteken en miljon sidvisningar. Statistik är kul och det här är en milstolpe som heter duga för en liten ölblogg. Tack till alla som har följt, följer och fortsätter följa!

Försäljningsstatistik för 24 svenska bryggerier

$
0
0
Utifrån Systembolagets försäljningsstatistik har jag plockat fram några svenska bryggeriers totala sålda volym på Systembolaget under 2014. Det rör sig inte om någon topplista rakt igenom, utan det är mer eller mindre godtyckligt valt för att ge något slags tvärsnitt, men åtminstone de 5-6 översta på listan utgör nog en liten topplista i sig.

Kom ihåg att det här endast är försäljningen på Systembolaget. Bryggeriernas totala produktion under 2014 är alltså större och ett bryggeri som sålt mer än ett annat på Systembolaget kan vara mindre än det andra sett till total produktion.

BryggeriVolymFörändring från 2013
Oppigårds1 269 180+275 385
Gotlands Bryggeri1 079 451+423 751
Sigtuna+S:t Eriks979 546+117 245
 -varav S:t Eriks623 308+111 249
 -varav Sigtuna356 238+5 996
Nils Oscar643 802-5 696
Jämtlands478 676-63 540
Nynäshamn382 691-10 875
Grebbestad197 644+32 138
Omnipollo158 605+120 945
Södra Maltfabriken147 036+111 557
Electric Nurse146 528+18 996
Dugges124 599+11 762
Slottskällan120 347+7 796
Poppels85 365+49 257
Oceanbryggeriet79 772-134
Ängö53 687+5 322
Helsingborg43 827-6 259
Kallholmen39 237+7 683
Rådanäs33 219+32 524
Ahlafors27 856-1 335
Train Station26 422+19 028
Eskilstuna Ölkultur22 257-7 969
Brygghus 1921 610+9 452
Strömsholms19 232-5 828
Qvänum18 602+4 745

Lagringsexperiment: Alaskan Smoked Porter 2012

$
0
0
Smoked Porter från Alaskan Brewing är en av USA:s stora ölklassiker. Den har vunnit massor av medaljer på Great American Beer Festival och inspirerat mängder av efterföljare, bl a Stones rökporter. Det är också en öl som är välkänd för att lämpa sig för lagring, så när den släpptes på Systembolaget för några år sedan var jag inte sen på att lägga undan några flaskor. Med några porterälskande vänner på besök kom det perfekta tillfället att se var den hamnat efter tre år.

Om man inte vill läsa längre än så här kan jag säga på en gång att den bara blivit bättre av lagringen. Orkar man läsa lite längre så ska jag berätta om hur härligt balanserad rökigheten och de typiska portersmakerna har blivit.

Röksmaken är riktigt tydlig, både när den var färsk och efter tre års lagring. Rökningen över alved ger subtila skillnader i rökigheten jämfört med de tyska rauchbieren som oftast görs på bokvedsrökt malt. Med åren har den rökigheten bara vävt sig in i de andra smakerna mer och mer för att nu tränga igenom hela ölets smakstruktur. 

Samtidigt har ölets smaker rundats av, utan att förlora kraft eller intensitet, vilket ger en kraftfull men också behaglig och lättsmält smakupplevelse. Att höja glaset för nästa sipp går väldigt lätt. Smakbalansen och rondören är helt enkelt enastående och rökigheten är som en stor klick grädde på moset.

Om du har lagrade flaskor är du lyckligt lottad, för det är 65 centiliter upplevelse i var och en av dem.

Snabbrecensioner av Systembolagets exklusiva nyheter 21 augusti 2015

$
0
0
På fredag är det dags för släpp igen och då kommer både öl som man kan fira sista värmen med och öl som man kan ladda upp inför hösten med. Bland annat den så populära Yellow Belly från Omnipollo och en fatlagrad Old Ruffian från Great Divide. Här är snabbrecensioner på ölen i släppet!

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon läsbar på provflaskan)]


La Rulles Triple
11335, Belgien, 75 cl, 75 kr, 8,4 %, T5 - 3300 st
Frisk, något estrig doft med höiga inslag. Välbalanserad smak med lätt fruktighet, brödiga toner och drag av hö och örter, med en mild avslutande beska. Glider ner farligt lätt (skulle jag tro, vi spottar ju allt på de här provningarna).
Bäst före: November 16

Glazen Toren Cuvée Angélique
11682, Belgien, 75 cl, 80 kr, 8,3 %, T6 - 1440 st
Murrig smak med lätta karamelltoner, lite estrighet, torkad frukt och avslutande örtighet. Lite tuggmotstånd.
Buteljerad: februari 2015


To Øl Sur Amarillo
11548, Danmark/Belgien, 33 cl, 37,90 kr, 7,5 %, T5 - 7200 st
Fruktigt syrlig med med lite ginkryddiga toner, följt av en fruktig humlighet. Spännande och annorlunda suring.

S:t Eriks Peach IPL
11508, Sverige, 33 cl, 28,90 kr, 7 %, T5 - 10000 st
Doften domineras totalt av persika, på gränsen till persikoparfymerad tvål. I smaken ger sig maltigheten också tillkänna, fortfarande tillsammans med en mycket stor persikosmak. Särskilt mycket IPL märker man inte av, det här är i första hand en persikoöl, snarare än en IPL med persikonyanser.

Lagunitas Equinox
11618, USA, 65 cl, 69 kr, 8 %, T5 - 7680 st
Oljigt och fruktigt humlig med milda trötthetstecken. Smaken är stor och något söt med melonsmaker från humlen och betydligt mindre oljighet i doften. Dessutom utan trötta drag i smaken. Lång, bittersöt eftersmak.

Pohjala/Boneyard Baltic Notorious IPA3
11418, Estland/USA, 33 cl, 39,90 kr, 12 %, T6 - 3500 st
Kraftig och rejält humlig smak med massor av frukt och blomster, som följs av en värmande ton. En ordentlig rackare som verkligen bjuder upp till dans med mängder av smak. Inte riktigt lika bra som Boneyards egna Notorious men det är å andra sidan också en öl i världsklass.

Lagunitas Gnarly Wine
11206, USA, 65 cl, 89 kr, 10,6 %, T6 - 3240 st
Mycket humlig doft med grönpeppartoner och lätt fruktighet. Smaken drar också åt grönpeppar först för att följas av en mjuk maltighet med kola, sött bröd och toffee. Efterbeskan är däremot överraskande mild.

Evil Twin Ashtray Heart
11643, USA, 35,5 cl, 28,90 kr, 8,9 %, T5 - 8640 st
Rökig och chokladig doft och smak, som verkligen drar lite åt askkoppshållet fast på ett rätt bra vis - för att vara askfat då. Lite som om någon röker en halvhygglig cigarr.
Buteljerad: 05/05/14

Omnipollo/Buxton Yellow Belly
11648, Sverige/Storbritannien, 33 cl, 69 kr, 11 %, T5 - 7008 st
Överväldigande artificiella kak- och nöttoner i doften. De finns även i smaken men där kommer även en chokladig maltighet fram tillsammans med en lätt sötma, vilket resulterar i en mer balanserad, men fortfarande rätt så extremt smak. Jag tycker lätt det blir lite för mycket och lite för artificiellt.

I T7 släpps även följande öl som inte var med på skribentprovningen:
Dugges Ethiopia Gedeo, 11479, Sverige, 33 cl
Great Divide Barrel Aged Old Ruffian, 11902, USA, 75 cl

Dugges Ethiopia Gedeo provade jag under En Öl & Whisky Mässa i Göteborg i april. Det är en riktigt läcker imperial stout som jobbar in smakerna från ett riktigt gott kaffe på ett väldigt fint vis.

Ölrecension: Oppigårds Dalalager

$
0
0
Med pågående bryggeriutbyggnad har Oppigårds också börjat jobba allt mer på att bredda ölportföljen med nya stilar. Bryggeriet har blivit kraftigt associerade med välhumlade ales så som Amarillo, Indian Tribute och Thurbo DIPA, men nu har man alltså gett sig på att kontinuerligt brygga en lager. Kanske har de lärt sig några tips och tricks under samarbetsbryggningarna med Gänstaller för Dalalager Ekologisk blev inte alls tokig.

Nu är det ju förstås inte första gången som Oppigårds brygger en lager men det var ett tag sedan sist. Framförallt var det längesen de gjorde det på någon sorts regelbunden basis. Det är väl inte riktigt vad man kan kalla en wienerlager, men de har satt lite färg på den. Med hjälp av münchnermalt och kristallmalt tillsammans med basen av pilsnermalt nås en djupt gyllene färg, kanske till och med ljust bärnstensfärgad, som ger en mycket vacker öl att titta på.

Smakmässigt bjuder Dalalager på friska, distinkta brödiga smaker med lätt inslag av rostat bröd och utan några söta toner. Rättfram men samtidigt elegant, vilket är något jag uppskattar i den här typen av öl.

Humlen bjuder på lätt örtkryddiga och höiga inslag med en mycket lätt citruston, för att slå över i en distinkt men ändå mjuk och behaglig beska. Igen, rättfram men elegant.

Vad jag saknar i första hand är lite mer kolsyra, mitt glas hann bli avslaget innan jag druckit klart. Eller ska man bara dricka lite snabbare?

För närvarande finns den i beställningssortimentet i kolli om 20 flaskor samt genom lokal efterfrågan på ett gäng butiker runt om i Dalarna (ej TSLS). Om allt går som det brukar lär den kvala in till fasta sortimentet på sikt.


Lagringsexperiment: 6 årgångar Black Chocolate Stout

$
0
0
När jag började lagra öl ville jag bygga vertikaler av några öl. Tanken var att börja då, samma år som jag började plugga, och avsluta dem fem år senare när jag pluggat klart. Det vill säga i år. En av de öl som jag byggt vertikaler av är Brooklyn Black Chocolate Stout som släpps i limiterad utgåva varje år. Så nu sitter jag här och har provat mig igenom sex olika årgångar av denna imperial stout.

Min ursprungliga tanke var att prova en vertikal varje år för att verkligen följa utvecklingen ordentligt och dessutom kunna avbryta om det börjat gå för mycket utför. Sen skulle jag ha en vertikal kvar att bygga vidare på till något godtyckligt år. Någonstans på vägen glömde jag visst prova av vertikalen under ett år så nu står jag istället här med två vertikaler kvar efter att ha provat av en. Håhåjaja... Det är väl bara att bygga vidare. Problemet med stora vertikaler med öl på 10 % är ju såklart att de blir ganska tunga att prova sig igenom.

Jag har alltid framhållit att Black Chocolate Stout blir bättre av ett till två års lagring och att det därefter blir väldigt beroende på lagringsförhållanden, batchvariationer och personlig smak. Jag har provat tre år gamla flaskor som känts överoxiderade och äldre flaskor än så som varit bra. Den här sextetten har hursomhelst lagrats i vad jag anser vara optimala förhållanden, i ett mörkt utrymme med en stabil, sval temperatur. 

Kanske är det därför jag upplevde alla som vällagrade med en konstant positiv utveckling. Det blir mer fruktigt och vinöst med åldern medan de rostade smakerna avtar. Chokladtonerna växer första åren för att toppa vid två års ålder och sedan hålla sig mer eller mindre konstant.

Däremot är det helt klart så att lagringseffekten är avtagande. Det händer mycket det första året, sedan blir skillnaderna mindre och mindre. Därför är det väl tveksamt om det är värt att lagra denna öl längre än två år. Visst, det blir bättre, men om vi tänker oss att ens lagringsutrymme är begränsat är det betydligt mer värt att använda det till annat än att låta de här flaskorna bli gamla.

En humleälskares våta dröm i bilder

$
0
0
De senaste dagarna har jag haft ynnesten att få vara på plats under skörden av Saazhumle i Tjeckien. Att gå runt bland humlerankorna som hänger tungt med kottar, testa att plocka dem, se hur de skördas och processas var en upplevelse för alla sinnen. Med några bilder här försöker jag här dela med mig av den upplevelsen.








Snabbrecensioner av Systembolagets oktoberfestöl september 2015

$
0
0
I veckan som kommer är det inte mindre än tre släpp på Systembolaget (plus ett släpp i deras lokala sortiment). Två av de tre är på tisdag och ett av de två är årets oktoberfestöl, som i vanlig ordning är en blandning av tyska storsäljare, svenska varianter, rököl och en utländsk joker. Här är snabbrecensionerna på årets oktoberfestöl.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Det är inte alltid det är samma batcher på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför anges datummärkningen på de provade flaskorna så att man själv kan kolla om det är samma batch på hyllan eller inte.

Paulaner Hefe Weissbier
1993, Tyskland, 50 cl, 13,90 kr, 0,5 %
Något unken ton i doften och med en grötig maltsmak i både doft och smak. Weissbierkaraktären finns där men har svårt att lysa igenom gröten. Nja...

Karmeliten Festbier
11285, Tyskland, 50 cl, 19,90 kr, 5,5 %
Frisk, fräsch doft med örter och surdegsbröd. Smaken är som ett flytande örtbröd, med en lätt känning av alkoholen. Trevligt!
Bäst före: 20.07.16

Löwenbräu Oktoberfestbier
11210, Tyskland, 50 cl, 20,90 kr, 6,1 %
Något sötaktig och ganska enkel doft och smak. Smakar okej men lyfter aldrig riktigt.
Bäst före: 06.2016

Hofbräu München Oktoberfest
11298, Tyskland, 50 cl, 19,90 kr, 6,3 %
Lätt kropp där alkoholen skiner igenom lite för mycket. De typiska örtiga tonerna finns där men malten kommer inte fram särskilt mycket.
Bäst före: 21.07.2016

Paulaner Oktoberfest Bier
11250, Tyskland, 50 cl, 22,50 kr, 6 %
Luktar mycket rå malt medan smaken är mer brödig. Enkel men någorlunda välsmakande.
Bäst före: 07/2016

Spaten Oktoberfestbier
11281, Tyskland, 50 cl, 20,90 kr, 5,9 %
Brödig smak med lite tryck i utan att alkoholen märks. Hö och örter smyger sig in i slutet. Inte så dumt trots åldern på provflaskan.
Bäst före: 04.08.2015

Weltenburger Festbier
11247, Tyskland, 50 cl, 20,20 kr, 5,3 %
Rostat bröd och lätt fruktiga toner. Går mot en friskare avslutning med höiga toner följt av en eftersmak där det rostade brödet ligger kvar länge.
Bäst före: 05.05.2016

Gusswerk Oktoberguss
11279, Österrike, 50 cl, 29,90 kr, 5,7 %
Lite klorofyllig med grönt humlig doft och smak. Rund kropp under med toner av rostat bröd.
Bäst före: 17.05.2016

S:t Eriks Oktoberfest Helles Organic
11233, Sverige, 33 cl, 20,90 kr, 5,6 %
Även här är det klorofylligt, så att det blir lite som att tugga på ett löv. Fin, nyanserad brödig maltsmak bakom det och däremellan finns även toner av nyslaget gräs. Om det "gröna" lägger sig med tiden kan den nog bli trevlig.
Bäst före: 17-04-2016

Göteborgs Nya Bryggeri Oktoberfest 1810
11277, Sverige, 50 cl, 27,90 kr, 5,9 %
Rökig och karamellig doft och smak som funkar riktigt bra. Röken balanseras upp väl av en lätt sötma och spelar väl tillsammans med karamelligheten. Snyggt!

Grebbestad Oktoberfest
11278, Sverige, 50 cl, 24,90 kr*, 5,7 %
Här hittas fina, nyanserade brödiga smaker med uppbackning av örter och hö. Däremot känns den lite oslipad i kanterna.
Bäst före: 8 16

Samuel Adams Octoberfest
11261, USA, 35,5 cl, 18,90 kr, 5,5 %
Enkelspårig smak med rostat bröd och karamell. Humlen håller sig i bakgrunden och efter en stund kan det lätt bli lite kvalmigt.
Bäst före: JUL 16

Thornbridge Oktoberfest Doppelweizen
11293, Storbritannien, 50 cl, 30 kr, 8 %
Stor doft med skumbananer som flyger ut ur glaset. Lätta tuggummi- och nejlikearomer bakom. I smaken blir tuggummitonerna tydligare medan bananerna inte är lika påflugna som i doften, vilket leder till en mer balanserad smak. Sötman funkar med smakerna.
Bäst före: 13.08.16

*Exkl. pant

Snabbrecensioner av nyheterna i Systembolagets fasta sortiment september 2015

$
0
0

Den kommande tisdagen släpps det förutom oktoberfestöl och TSLS-bira också en hög nykomlingar i fasta sortimentet. Bland höjdpunkterna finns klassikern och stilikonen (nej, inte den typen av stilikon) Ayinger Celebrator och så Poppels DIPA som kvalat in från beställningssortimentet. Dessutom svenska smaker från Eskilstuna och en belgoklassiker från De Koninck. Här är snabbrecensionerna på alla ölen i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Det är inte alltid det är samma batcher på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför anges datummärkningen på de provade flaskorna så att man själv kan kolla om det är samma batch på hyllan eller inte.

Clausthaler Zwickl
1976, Tyskland, 50 cl (burk), 12,80 kr*, 0,5 %
Humlig doft och smak men också med rejält tydliga smaker av mäskad malt. Har ni någon gång varit i ett bryggeri under bryggning eller bryggt hemma vet ni precis vad jag pratar om för doft. Det blir med andra ord en oraffinerad smak som känns ofärdig. Ändå med betydligt mer smak än de ljusa alkoholfria lager som finns i alkoholfria sortimentet sedan tidigare.
Bäst före: 20.01.17

Saku Kuld
11506, Estland, 50 cl, 15,90 kr, 5,2 %
Något söt och karaktärslös med toner av vitt formbröd och knappt någon humle alls.
Bäst före: 220716

Sixpoint The Crisp
11522, USA, 35,5 cl (burk), 18,90 kr*, 5,4 %
Frisk och fräsch med toner av nybakt bröd och örter. Väl sammansatt smak som precis som namnet antyder blir krispig, samt avslutar med en väl avstämd beska.
Bäst före: 14JUL2016

Praga
1521, Tjeckien, 33 cl, 12,60 kr, 3,8 %
Brödigt med lite smörkola och fruktighet. Lätt smak överlag med få humletoner.
Bäst före: 16.07.16

Åbro Bryggmästarens Bästa Ekologiska
1592, Sverige, 50 cl (burk), 12,90 kr*, 5 %
Sött bröd med lätt grönsakston och humlebrist. Lite trist.
Bäst före: 15 AUG 2016

Rådanäs California Common
1470, Sverige, 33 cl, 19,90 kr, 5,3 %
Lite småmurrig med toner av grovt bröd och lite karamell. Något söt men följs upp med en ihärdig beska.
Bäst före: Augusti 2016

Bernard Mixpack
1402, Tjeckien, 200 cl, 90 kr
Bohemian Lager, 4,5 %
Frisk doft med brödiga nyanser och lätta smörkolatoner. Finstämda humletoner. Smaken är något för söt först för att sedan avsluta med en fin beska. Hade varit riktigt bra om sötman hölls i schack.
Bäst före: 11.03.16

Celebration Lager, 5 %
Brödig, något söt smak med lätta smörkolatoner. Ganska svaga men annars fina humletoner. Funkar men några inga höjder.
Bäst före: 14.03.16

Amber Lager, 4,7 %
Ganska anonym smak med lättare karamelltoner och lite rostat bröd. Lever upp lite mot slutet.
Bäst före: 04.03.16

Dark Lager, 5,1 %
Lätt rostade toner med en försiktig chokladsmak, karamell och viss sötma. Väldigt försiktig beska.
Bäst före: 04.03.16


Störtebeker Schwarzbier
1309, Tyskland, 33 cl, 14,90 kr, 5 %
Massor av mörkt knäckebröd i både doft och smak, med undertoner av choklad och nötter. De rostade tonerna balanseras av en lätt sötma följt av en mild efterbeska. Snygg och lättdrucken.
Bäst före: 22.07.16

De Koninck Antwerp Pale Ale
1655, Belgien, 33 cl, 19,80 kr, 5,2 %
Belgofruktig doft och smak som visserligen bjuder på lätta humledrag men det är estrarna som spelar huvudrollen här utan att gå överstyr. Balanserat och snyggt!
Bäst före: 05 2016

Eskilstuna Spruce Ale
1372, Sverige, 33 cl, 23,50 kr, 5,6 %
Kryddigt fenolisk doft, medan smaken är lätt estrig med citrusaktiga och kryddiga toner från granskotten. Spännande, och rätt så gott också.
Bäst före: 05-04-2016

Leffe Brune
1336, Belgien, 75 cl, 49,90 kr, 6,5 %
Mjuk sötma med chokladiga och fruktiga toner. Ganska enkelspårigt utan något större djup men med goda smaker.
Bäst före: 06.11.2016


Ayinger Celebrator Doppelbock
1589, Tyskland, 33 cl, 22,90 kr, 6,7 %
Fyllig, djup doft med torkad frukt, nötter, choklad och grovt bröd. Smaken är mycket maltig med en lätt rostad ton följt av mer grovt bröd, nötter, choklad och ett uns torkad frukt. En lätt sötma gör sig bra i ölet. Riktigt bra!
Bäst före: 07.16

Crazy Mountain Snow Cat Coffee Stout
1590, USA, 35,5 cl (burk), 23,90 kr*, 5,9 %
Tydliga rostade toner med vissa kaffeinslag. Kaffet blir lite oslipat. Rejält med smak, men det blir lite för råbarkat, utan elegans.

Följande öl har kvalat in till fasta sortimentet genom god försäljning i beställningssortimentet.

Stödbensöl
89572, Sverige, 33 cl (burk), 11,90 kr*, 5,2 %
Söt och kvalmig smak med toner av kokta grönsaker och söt majs. Inga spår av humle. Riktig tråkig, för att inte säga smått motbjudande.

Nya Carnegiebryggeriet Kellerbier
30111, Sverige, 33 cl, 19,90 kr, 5,9 %
Något grön i doften, men med en bra smak med brödiga nyanser och lätta humletoner.

Zeunerts Höga Kusten
89712, Sverige, 44 cl (burk), 14,90 kr*, 5,3 %
Något söt och utan någon större karaktär, utan att för den delen bli vattnig. Trist ändå.

Waxholm Pale Ale
89578, Sverige, 33 cl, 27,50 kr, 5,2 %
Lätt humlig doft och en smak som har en tydlig och opassande syrlighet. Här har nog något gått galet.

Nya Carnegiebryggeriet Amber Ale
30110, Sverige, 33 cl, 18,90 kr, 4,8 %
Knäckig med lätt fruktiga inslag. Något vattnig avslutning.


Poppels Dubbel IPA
88888, Sverige, 33 cl, 30,40 kr, 8 %
Mycket humlig doft med fruktiga toner och vissa oljiga inslag. Något söt med lätta karamelliga toner, följt av en medelstor beska. En av Sveriges bättre öl när den är riktigt färsk, vilket den provade flaskan nog inte var.

*Exkl. pant

När smaktillsatser i öl blev accepterat

$
0
0
Någonting har hänt i ölsverige. Smaktillsatser har gått från att vara något vi fnyser åt till att vara något vi välkomnar, åtminstone om det får ölet att smaka gott. Sötsliskig läskliknande fruktöl må fortfarande vara hur ocoolt som helst, men när de mindre bryggarna och fantombryggarna gör öl med tillsatser hyllas de till skyarna. Har öl med aromer i ingredienslistan blivit det nya svarta?

Jag är uppväxt med den gamla Spendrupsreklamen där man efter att ha sett Robert Gustafsson filtrera fulöl genom en strumpa får höra hur Spendrups minsann bara är bryggt på malt, humle, jäst och vatten. "Inga tillsatser. Bara öl." Ungefär samtidigt som den reklamfilmen började sändas tog den moderna svenska mikrobryggarkulturen sina första stapplande steg och de var minst lika stolta över att brygga utan tillsatser. De hade bara inte Spendrups reklambudget för att berätta det för hela svenska folket.

För några år sedan, när mikrobrygd öl på allvar fick luft under vingarna i Sverige, kändes det som om mentaliteten fortfarande var densamma. Sedan dess har det hänt något med den mentaliteten. Då och då dyker det nämligen upp öl med smaktillsatser. Inte nog med det, många av dem hyllas också.

Jag pratar alltså inte om att tillsätta salter för att modifiera bryggvattnet eller att justera mäskens pH med mjölksyra, som jag räknar som mer bryggtekniska åtgärder. Här gäller det rena smaktillsatser, det vill säga att tillsätta aromer. Ta till exempel Omnipollos stout Yellow Belly som innehåller jordnöts- och biscuitarom för att få fram sin speciella smak. Ingrediensvalet är inget som jag upplever att de försöker dölja, ändå flög den av hyllan när den släpptes på Systembolaget häromveckan. Och det är inte den enda svenska ölen med tillsatser som hyllas.

Både producenter och konsumenter verkar alltså ha fått en betydligt högre acceptans för att använda annat än bara naturliga råvaror. Det är inte nödvändigtvis något fel med det, men det är intressant att se hur attityden har förändrats. Den naturliga följdfrågan är förstås, vad är det som har drivit förändringen?

Är det jakten på nya smaker? Mikrobryggarkulturens ständiga jakt på att trycka ut gränserna ännu längre?

Tycker man istället att det här med smaktillsatser är helt fel får man fråga sig själv var man drar gränsen. Att modifiera vattnets innehåll av joner eller mäskens pH är som sagt inget ovanligt. Inte heller att använda humleextrakt. Laktos må vara naturligt förekommande i mjölk men att separera ut det till en ren produkt att använda i exempelvis en milk stout kräver visst processande. Frukt i öl kan tillsättas som färsk eller fryst, hel eller som puré eller för den delen som koncentrat.

Om man inte vill acceptera allt blir det inte helt enkelt att dra någon gräns. Har man väl dragit en gräns blir nästa hinder att få reda på vilka ingredienser som faktiskt har använts, något som är allt annat än lätt eftersom öletiketter inte behöver ha någon fullständig ingrediensförteckning.

Så kanske är det inget särskilt som har drivit attitydsförändringen, utan bara det faktum att det inte funnits något som stått i vägen. Oavsett varför tycker jag att man kan konstatera att attityden har förändrats. Smaken har blivit det viktiga, inte hur den kom till. Ändamålen helgar medlen.

Och då har vi inte ens talat om hur det ser ut i vinvärlden...

Snabbrecensioner av Systembolagets lokala nyheter 1 september 2015

$
0
0

Imorgon släpps förutom oktoberfestöl och påfyllning i fasta sortiment även ett gäng öl i TSLS. Även om det som vanligt finns ett gäng öl som smakar buteljerad dypöl så är det ett riktigt intressant släpp då det dyker upp ovanligt många riktigt bra öl. En sur duo från Tempel och en humlig dito från Amager, en ljus trio från Dugges, en mörk goding från Eskilstuna och så ett polispar från Stigberget och All In gör att det finns hela tio öl i släppet man bör prova. Här är snabbrecensionerna på släppet.

Eftersom det känns ganska ointressant att berätta och läsa om exakt hur odrickbara bottennappen är så kommer jag från och med det här inlägget inte att beskriva de öl som jag finner alltför defekta, utan bara samla dessa längst ner i inlägget.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]

Nils Oscar Oktoberfest
30602, Nyköping, 50 cl, 25,90 kr, 5,5 %
Vegetabilisk doft som jag inte riktigt kan placera, men det blir inte särskilt väldoftande. Det finns även i smaken men inte lika starkt. Istället kommer rostat bröd och örter fram. Drickbart åtminstone.

1413 Bryggkultur Borstahusen Lager
30618, Landskrona, 33 cl, 28,60 kr, 4,6 %
Nyanserat brödig men blir något fadd i avslutningen.

Tempel Ordained
30616, Uppsala, 33 cl, 32,90 kr, 4,5 %
Härligt syrlig med sköna toner av grönt te som stramar upp ölen på ett snyggt sätt. Riktigt bra!

Tempel Isotonic
30617, Uppsala, 33 cl, 32,90 kr, 4,5 %
Härlig syra med tydliga mineraltoner och lätt kryddighet. Smarrigt!

Stigbergets Wheat Seems To Be The Officer Problem
30605, Göteborg, 33 cl, 37,90 kr, 6 %
Ordentlig, fruktig humledoft och -smak. Massor av pigg fruktighet med en mild kropp bakom. Väldigt bra!


All in Brewing Wheat Seems To Be The Officer Problem
30606, Göteborg, 33 cl, 37,90 kr, 6 %
Lite dovare humlefruktighet än i Stigbergets variant, och med det tappar den spetsen som Stigbergets har. I övrigt väldigt lika.

Helsingborg Session IPA
30637, Helsingborg, 33 cl, 22,70 kr, 4,5 %
Behagligt humlig och med fyllig kropp för alkoholhalten. Kanske inte riktigt så humligt som man önskar av en session-IPA men å andra sidan slår den inte över åt andra hållet som så många andra försök på stilen gör.

Dugges Father Yod
30612, Härryda, 33 cl, 27,90 kr, 8,5 %
Härligt esterfruktig med tryck i smaken utan att estrarna drar iväg åt alla håll och kanter. Dessutom bjuds det på bröd och lätt kryddighet. Balanserat och snyggt!

Waxholm India Pale Ale
30635, Vaxholm, 33 cl, 29,90 kr, 5,4 %
Definitivt inte vad jag skulle kvalificera för en IPA och dessutom med lätta orenheter, men det går i alla fall att dricka.


Dugges High Five India Pale Ale
30611, Härryda, 33 cl, 24,90 kr, 6,5 %
Mycket humlefruktig och härlig doft. Sockerkakstoner bakom som backar upp. Rent och snyggt!

Västra Ämterviks Fryken Havre IPA
30626, Sunne, 33 cl, 32,80 kr, 6,5 %
Oljiga och barriga humletoner med en något rivig beska. Kaktoner från malten men havren märker man inte så mycket av.

Bryggeriet Stenhammaren Kacklan IPA
30629, Sundsvall, 33 cl, 25,50 kr, 5,8 %
Återigen inget som jag någonsin skulle kalla för IPA. Något kvalmig och söt med lätta smörkolatoner men utan större orenheter.

Tjers Hå:mLe IPA
30609, Överkalix, 33 cl, 32,90 kr, 6 %
Ganska mycket humle men också en del klorofyll. Kan bli en hygglig IPA om klorofyllen lägger sig.

Dugges Orange Haze India Pale Ale
30610, Härryda, 33 cl, 24,90 kr, 6,4 %
Fräsch doft med lätta apelsindrag och mycket citrushumletoner. Mycket trevlig öl!

Amager Modern IPA
30613, Danmark, 50 cl, 39,80 kr, 6 %
Det här känner nog många igen sedan det fanns i fasta sortimentet och det är fortfarande bra med härlig humlighet.


Amager/Oppigårds Building Bridges India Pale Ale
30614, Danmark, 50 cl, 46,90 kr, 7 %
Bridge IPA bryggd hos Amager. Mycket bra med generös humlefruktighet, väl avrundad beska och snygga bakgrundssmaker. Bara att beställa!

Walhöll Balder Patersbier
30601, Smedjebacken, 33 cl, 26,80 kr, 6,8 %
Esterfruktig men kanske något för mycket av det goda då det närmast river till i halsen. I övrigt en hyfsat trevlig skapelse.

Bryggeriet Stenhammaren Schwartzman Stout
30628, Sundsvall, 33 cl, 25,60 kr, 5,2 %
Medelkraftiga rostade toner och knäckebröd. Enkla smaker som inte riktigt lyfter men utan fel så den är fullt drickbar.

Eskilstuna Imperial Porter
30636, Eskilstuna, 33 cl, 33,30 kr, 8 %
Mjuka chokladtoner med lätta drag av soja och kaffe. En liten kryddighet tittar också fram. Välgjort!

Nordic Kiwi Brewers Chili Stout
30627, Ekerö, 33 cl, 31,70 kr, 6 %
Väääldigt försiktiga chilitoner, visste jag inte om dem hade jag nog inte ens gissat att det var chili i. Däremot är ölen i sig trevlig med mysiga toner av choklad, fudge, knäckebröd och lite kola.

Följande öl kommer också i släppet men bedömdes på skribentprovningen vara alltför defekta eller på annat vis otjänliga för att beskriva närmare.
South Plains Oktoberfest Malmö
30604, Malmö, 33 cl, 19,90 kr, 4,7 %

Klackabacken Pilsner
30619, Kristianstad, 33 cl, 19,90 kr, 4,2 %

Roslags Näsby Ensta Mörk Lager
30625, Täby, 33 cl, 26,50 kr, 5,2 %

South Plains Jus Zombie Saison du Mort
30596, Malmö, 33 cl, 26,80 kr, 7,5 %

Marbäcks Greve Spens Röd IPA
30620, Ulricehamn, 33 cl, 25,80 kr, 5,8 %

Roslags Näsby Ytterby India Pale Ale
30624, Täby, 33 cl, 29,20 kr, 6,3 %

Qvänum Claes Hembrygd
30615, Vara, 33 cl, 42,20 kr, 8 %

Med smak av humle - ny ölutställning på Nordiska Museet

$
0
0
Spritmuseum har en pågående utställning om öl och imorgon öppnar Nordiska Museet också en, med särskild inriktning på humle. I samband med utställningen släpps också boken Humle - Det gröna guldet av Else-Marie Strese och Clas Tollin, som kan köpas på museet. Tanken med utställningen är att lyfta fram såväl ölbryggning som humleodling ur ett svenskt kulturhistoriskt perspektiv vilket ger en intressant vinkling. Klart värt ett besök om man har vägarna förbi Djurgården.


Utställningen är några rum stor och innehåller såväl gamla bryggarföremål och diverse anekdoter från gamla tiders bryggning som modern hembryggarutrustning. Den är uppbyggd på ett sätt som gör den intressant oavsett vilken nivå ens ölkunskap befinner sig på, även om den insatte förstås kanske kan hoppa över att läsa om hur ölbryggning går till.


Ett kul inslag är att hembryggare har bidragit med såväl flaskor som digitala etiketter som man kan få bläddra runt mellan på en pekskärm. Tillsammans med den moderna hembryggningsutrustningen bidrar det verkligen till att lyfta fram ölkulturens utveckling över hundratals år. 

Boken om humle som släpps i samband med utställningen har skrivits av en biolog och en kulturgeograf och kan därför lyfta fram såväl dess biologiska egenskaper som dess roll i samhället genom århundradena. Jag ser mycket framemot att läsa den och lär återkomma med en recension så småningom.

För mig är den största behållningen med den välproducerade utställningen att man får se så mycket historisk bryggutrustning och utdrag ur gamla skrifter som ger en inblick hur man tänkte kring bryggning då. Det är lååångt ifrån cylindrokoniska tankar i rostfritt stål och IBU-beräkningar. Jag kan utan tvekan rekommendera ett besök om man är i krokarna.

Snabbrecensioner av Systembolagets exklusiva nyheter 4 september 2015

$
0
0

Släppveckan är inte slut bara för att vi klarat oss förbi gårdagens tre släpp. På fredag är det nämligen dags för veckans fjärde släpp när de första exklusiva nyheterna för september dyker upp. Flera tippade toppkandidater levererar men det är något av en underdog från skotska Traquair som är släppets allra bästa öl. Här är snabbrecensionerna på den och de andra ölen i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Det är inte alltid det är samma batcher på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför anges datummärkningen på de provade flaskorna så att man själv kan kolla om det är samma batch på hyllan eller inte.


Brewski Tropic Sneeze
11801, Sverige, 33 cl, 35,90 kr, 4 %, T5 - 17000 st
Rejält med färsk passionsfrukt i både doft och smak. Om det inte vore för en lätt laktoton i doften skulle man lätt tro att det var en passionsfrukt man doftade på om det var med förbundna ögon. Medelsyrlig smak där lakton blir ännu tydligare, och drar åt yoghurthållet. Riktigt smarrigt!
Bäst före: 09-07-2016


Tuatara APA
11668, Nya Zeeland, 33 cl, 29,90 kr, 5,8 %, T5 - 14000 st
Lite trött humle med barrtoner och med kaksmaker bakom. Nja, når inte riktigt hela vägen och avslutar dessutom med en lite för stark beska.
Bäst före: 25/02/2016

Marble Earl Grey IPA
11448, Storbritannien, 50 cl, 47,90 kr, 6,8 %, T6 - 4200 st
Mycket tydliga toner av Earl Grey i både doft och smak, vilket smälter väl in med humletonerna. Helheten blir en IPA som drar åt fräsch citrus och finstämda kryddor. Snyggt!


Anchorage Mosaic Saison
11779, USA, 75 cl, 159,20 kr, 6,5 %, T6 - 1000 st
Brettigt funkig doft med undertoner av melon. Även i smaken är det de funkiga brettsmakerna som dominerar, medan fruktigheten är mer av en bakgrundssmak. Torrt med låg beska.
Buteljerad: April 16

Eskilstuna Södvik Säsong
11645, Sverige, 33 cl, 33,30 kr, 7,5 %, T7 - 984 st
Fruktig och mycket lätt kryddig öl som varken gör bort sig eller sticker ut.
Bäst före: 2016-06-01

Hornbeer Hophorn Black IPA
11601, Danmark, 50 cl, 57,90 kr, 9,3 %, T6 - 2400 st
Humlig och karamellig öl utan rostade toner. Istället drar malten åt mjuka chokladtoner och grovt bröd, medan humlen bjuder på citrustoner och viss fruktighet. Snyggt och gott!
Bäst före: 19 01 2017

Coppersmith's Intermezzo Imperial Oatmeal Coffee Stout
11705, Sverige, 33 cl, 39,50 kr, 8,2 %, T6 - 3000 st
Mild och mjuk men ändå kraftig med fina kaffetoner som bygger ovanpå choklad, knäckebröd och rostade toner. Blir något tunn i slutet men annars väldigt bra.


Partizan FES Stout
11519, Storbritannien, 33 cl, 37,90 kr, 8,4 %, T6 - 3000 st
Mjuk och krämig med fina chokladtoner och lite råare rostade toner. Börjar elegant och lägger sedan i en högre växel för att slå över mot kraft.
Buteljerad: 05/12/2014

Austmann Sjokolade & Kirsebærporter
11649, Norge, 33 cl, 34,90 kr, 7,5 %, T5 - 5880 st
Körsbärstoner i doften tillsammans med rostade inslag. Smak är lätt syrlig med chokladtoner och viss sötma. Härlig öl!

Traquair 50
11539, Storbritannien, 33 cl, 49 kr, 9 %, T6 - 2832 st
Mycket djup maltig doft som är full av fudge och fina toner av torkad frukt. Smaken följer i samma spår och bjuder på djupa och samtidigt riktigt eleganta och finslipade smaker. Otroligt len! Riktigt, riktigt bra!
Bäst före: 28 APR 2025


Avery Hog Heaven
11778, USA, 65 cl, 99,90 kr, 9,2 %, T6 - 2100 st
Tung smak med mycket av det mesta. Mycket humle som framförallt drar åt det fruktiga hållet medan malten bjuder på nyanserad av karamell, sockarkaka och fudge. Samtidigt håller allt ihop i en samlad och fin smak. Riktigt bra!
Bäst före: Utgången av 2018

Brooklyn Quintacerahops
11011, USA, 75 cl, 148,70 kr, 10,9 %, T7 - 1000 st
Tung romdoft utan att det blir spritigt. Smaken är också totalt dominerad av mjuk och söt mörk rom, men här slår också alkoholen igenom. Blir lite för romdominerat helt enkelt.

Följande öl släpps också men fanns inte på skribentprovningen:
Rodenbach Caracter Rouge, 11710, Belgien, 75 cl, 119,90 kr, 7 %, T6 - 3000 st
Boulevard Imperial Stout, 11283, USA, 75 cl, 159 kr, 11 %, T7 - 578 st

Båda dessa har jag provat vid flera tidigare tillfällen. Caracter Rouge har varierat lite mellan batcherna, mellan att ha haft för mycket ättiksyra till att ha varit en riktigt fin bärsuring. Boulevards Imperial Stout har alltid imponerat, med lättare toner från fatlagringen (det är en blandning av fatlagrad och olagrad stout) och en mjuk, fin chokladsmak. Sen gäller väl för båda att de inte hör till skaran med de mest prisvärda ölen.

Ölpionjärerna: Marianne Wallberg

$
0
0
En talande bild på Marianne: Sitter aldrig helt stilla, datorn är full av mail och telefonen ringer ständigt
I fortsättningen på intervjuserien med svenska ölpionjärer är det grundaren av Stockholm Beer & Whisky Festival, Marianne Wallberg, som berättar om hur det var att starta Sveriges första ölfestival under början av 90-talet. Som en äkta ölpionjär har hon brutit massor av ny mark för svensk ölkultur med ett engagemang som ligger till grund för den uppsjö av ölfestivaler vi har idag.

Hur började egentligen din ölbana och hur kom det sig att du startade SBWF? Vilka hinder fanns för att starta en ölfestival då som inte finns idag?
Min ölbana började samtidigt som fröet för SBWF såddes: med att jag inte visste någonting om öl och inte tyckte om öl. Men en händelse gjorde mig nyfiken.  Det här var i början av 90-talet och jag satt då som konsult och var inhyrd för att få fart på mässlokalerna i Nacka Strand. Jag satt på en sen lunch en fredag med arbetskollegorna och vi hade ingen avsikt att jobba mer den dagen, så grabbarna i sällskapet beställde in öl. De tyckte att jag skulle ta en med, men jag tyckte ju inte om så jag avböjde och de undrade naturligtvis varför. Då frågade jag vad de drack egentligen och fick "stor stark" som svar. Vad var det för sorts svar? De satt ju inte och åt en stor mat, utan nån åt fisk och nån åt kött som de hade beställt som just fisk respektive kött. Jag såg att de hade fyra olika öl på fat, men varken personal eller sällskapet kunde berätta vad det var för skillnad på ölen. Så jag tänkte att det var något man kunde göra något åt och något jag ville lära mig själv mer om samtidigt. När jag vill lära mig så vill jag verkligen lära mig. 

En kompis hade en poster med massa öletiketter och då insåg man ju att det verkligen fanns en massa sorter. Jag började ringa runt till de som var i ölsvängen på den tiden och frågade om de ville vara med på en ölmässa. Ja, svarade alla, men vad skulle den gå ut på undrade de. Kunskap! Sen fick jag tag på ölskribenten Michael Jackson som blev lite av en mentor och som såg till att jag fick tag på böcker för att lära mig lite. 

Sen kom det första stora hindret, nämligen alkohollagen. Så jag började gräva ner mig i den och lösningen fanns i att ha en gemensam serveringsyta med tillfälliga serveringstillstånd för utställarna. Jag gick och presenterade min idé för en handläggare på länsstyrelsen och fick svaret att det enda egentliga problemet var att det inte fanns någon blankett för det. Ja men gör en sådan blankett då sa jag, och det gjorde han faktiskt. Så kom festivalen igång och gick det bra i några år när det låg hos länsstyrelsen. Sen började diverse bekymmer med strängare tolkningar hos andra instanser. Det var många turer fram och tillbaka, både i Stockholm och när vi försökte köra i Göteborg och Sundsvall vid olika senare tillfällen. Till slut insåg jag att den enklaste lösningen skulle bli att lagen, så jag kämpade för en lagändring från 1997 till att den trädde i kraft 2011. Efter det har det blivit mycket enklare att ordna en dryckesmässa i Sverige.

Hur är det att arrangera festivalen idag jämfört med under de första åren?
Det är fortfarande en massa jobb med olika tillstånd kring brandskydd och dylikt som man måste ordna på nytt varje år. I år har vi åkt på mycket strul med fyra olika brandhandläggare som alla säger olika saker. Det här ligger ju utanför Stockholm stad (i Nacka kommun) och jag tror vi blir mycket hårdare kontrollerade för det och det är något vi levt med i alla tider. 

Våra tävlingar och provningar är jättestora apparater som visserligen har funnits med från de första åren, men det är otroligt mycket större nuförtiden. Vi lägger jättemycket jobb på de bitarna, vilket är en stor skillnad mot de tidiga åren med festivalen. Vi har fått ett bra rykte som vi måste jobba hårt för att hålla uppe, och vi vill inte ta några genvägar. 

Vad driver dig och ditt team att fortsätta ordna festivalen år efter år?
För oss handlar det mycket om att sprida kunskap. Folk undrar varför vi har livemusik, champagnebarer etc som kanske inte har så mycket med öl att göra. Det handlar ju om att locka hit en bredare målgrupp som kan komma hit och lära sig om öl. Det är ingen idé att frälsa de redan frälsta, vi måste locka hit folk som annars inte skulle komma. Det är även därför vi har våra företagspaket, för att dra hit folk som inte kan så mycket innan men som går härifrån med lite nyfunnen ölkunskap. 

Kunskap motverkar också missbruk och leder till en mer ansvarsfull alkoholkonsumtion. Det syns ju tydligt nu på försäljningssiffror att folk köper mindre men dyrare alkoholdrycker, vilket ju betyder att folk är mer intresserade men handlar mindre mängder. Det är det jag brinner för, att sprida dryckeskunskap och att hjälpa bryggeribranschen. Vi vill vara ett verktyg för utställare och besökare att möta varandra.

Hur skiljer sig själva mässan nu och då?
1992 var det helt otroligt mycket folk för att vara första gången, 18 000 om jag inte minns fel, och fullt av press. Faktiskt var det nog mer skriverier då än nu, i alla fall i dagspressen. Det var ju helt nytt med en ölmässa i Sverige då och såväl folk som press kom från alla håll för att besöka. Kolla ”Gert Fylking på ölmässa” på Youtube för ett kanske lite mindre lyckat pressinslag från första året. Då var det 153 öl, nu är det några tusen, och med 36 000 besökare. Nu är det vad jag kallar för mässa på torsdagarna och fredagarna och i början av lördagarna, sedan är det mer festival av det på lördagkvällar och även lite på fredagkvällar. Men det är så vi lockar nytt folk att söka ölkunskap. Vi märker också tydligt hur besökarna i genomsnitt kan mycket mer nu än förut.

Minns du någon särskild händelse från de tidiga åren?
Jag var med i radio en gång under ett av festivalens första år. I programmet drack de vanligtvis champagne medan gästerna diskuterade ämnet för dagen, men jag ställde bara upp på villkor att vi skulle dricka öl. Så då drack vi Liefmans Framboise med pepparkaka och Roquefort-ost medan vi pratade. När vi kom tillbaka ut till mässan var det lång kö efter den ölen, då hade folk lyssnat på det där inslaget och ville ha samma sak. Det var häftigt att se.

I år arrangeras minst 15 ölfestivaler (hembryggarfestivaler ej inräknat) i Sverige. Hur hade det sett ut om du inte hade startat SBWF 1992?
Jag tror inte det hade funnits en sådan ruljans som det är. Lagen hade inte ändrats och så vidare. Det hade såklart kommit så småningom men vi hade inte varit där vi är idag, inte en chans.

Hur har den svenska ölbranschen ändrats under dina dryga två decennier i den?
Vi har gått från 8 bryggerier till 192. Det finns otroligt många fler arbetstillfällen inom branschen och många fler som är engagerade på oliak vis. Det är en helt annan storlek på allt nu. Det här är inget som har kommit gratis, det har varit otroligt mycket slit och släp från oss och andra, och jag tror det har varit jätteviktigt för branschen att SBWF har funnits. Det har spridit inspiration, kunskap och faktiskt också mod att prata om alkohol på ett annat sätt. 1992 hade vi några tappra entusiaster som importerade öl, idag har vi en hel ölkultur. 

Folk har ju fått en arena här där de kan visa upp vad de gör. Sen tror jag att Sveriges ölkultur har inspirerat många andra länder också, vi har växt till ett föregångsland på ölsidan även om vi själva inte alltid tycker det. Vi på festivalen fick t ex pris av USA:s bryggarförening för jobbet vi har gjort för amerikansk ölkultur, det priset blir en spegling av hela Sveriges ölkultur. Lite frustrerande är det att exportsatsningen vi gjorde för några år sen, när vi försökte skapa en exportplattform för svenska dryckesproducenter, inte gick att få igenom på grund av för många hinder i Sverige. Det hade varit en jättechans då, men nu börjar andra länder komma ikapp.

Vad dricker du för öl när du är hemma eller går på krogen? Eller blir det vin då?
Det beror på tillfället, så svaret är att det beror på. Jag gillar balanserade öl. Extremt är kul ibland, men det välbalanserade är det jag vänder mig till oftast. Och det börjar komma tillbaka, och för många som hållit på med öl ett tag går man tillbaka till de välgjorda ljus lager som man glömmer bort lite när man utforskar allt annat. Sen dricker jag vin vid tillfälle också. Ska det vara öl ska det vara öl, ska det vara vin så ska det vara vin. Som sagt, det beror på. När jag bjuder in till middag så vill jag inte bestämma exakt vad mina gäster ska dricka, så jag köper hem lite olika öl och vin som passar till så får man välja själv vad man gillar och tror passar till maten. Det är mycket roligare när man får välja lite själv, och så startar det diskussioner som tusan.

Finns det någon typ av öl du inte gillar?
Jag glömmer aldrig när Janko bjöd mig på en geuze på Akkurat en gång i tiden. Jag spottade och fräste då och Janko bara skrattade och sa att vänta du bara, snart älskar du det här. Och visst hade han rätt, mindre än ett år senare gillade jag det. Så nu gillar jag det också.

Du fick just utmärkelsen Guldnubben från Spritakademin för ditt arbete och har tidigare blivit utsedd till Årets Ölperson. Vad betyder sådana utmärkelser?
Det visar att vi vet vi sysslar på och någonting som ger mig och oss respekt från andra håll, och då hjälper det till att göra öl fint. Öl ska finnas både i finrum och i vardagsrum. Öl får aldrig bli ”vinfint”!

Några avslutande ord?
Summan av kardemumman är att det är kul att man får sprida så mycket kunskap genom mässan, och det gör vi för att vi har så mycket kunnigt folk som arbetar med oss på olika sätt. Det är en förmån att få jobba med så mycket kunnigt folk.

Blandade smånyheter XXIX

$
0
0

Festivalglas, krogstängning, öljobb och norska lagändringar är några av smånyheterna som sammanställts den här gången. Och så smög det sig in lite chipsförsäljningssiffror också, som nästan har med öl att göra.

Glasen till årets Stockholm Beer & Whisky Festival har anlänt. Hur de kommer se ut ser ni på bilden ovan.



Den uppskattade ölkrogen Pipes of Scotland i Uppsala stänger. Sista dagen blir söndagen den 27:e september.



De norska reglerna för alkoholreglerna har varit mycket tuffa. Så pass att bryggerier inte har kunnat lägga ut information om vilka öl de har på sin hemsida och ölfestivaler har inte fått presentera vilka bryggerier som ska delta. Nu är en lagändring som luckrar upp lagen något äntligen klubbad och förändringarna träder i kraft den 1 november.



Är man sugen på ett jobb i ölbranschen och har erfarenhet av mikrobiologiskt labbarbete kan man söka jobb hos S:t Eriks som just nu är på jakt efter en ny laboratorieassistent.



Chipstillverkaren Estrella rapporterar att deras försäljningstoppar sammanfaller med svenska fotbollslandslagets matchdagar. Den dagen de sålde allra mest chips de senaste åren var den dagen då landslaget spelade playoff mot Portugal i senaste VM-kvalet. Det har inte så mycket med öl att göra kanske, men det får en ju att undra om man skulle kunna se liknande toppar i ölförsäljningen om man fick tillgång till försäljningsstatistik på dygnsnivå från Systembolaget.



Eskilstuna Ölkultur har gjort en ordentlig satsning på sin medlemspub över sommaren. När de nästa fredag (11/9) öppnar igen efter sommaruppehållet presenterar de ny inredning, nytt kök, ny webb och givetvis nya öl. Dessutom är det premiär för Anna Jerdéns nya bok om Eskilstuna Ölkultur.



Jackdaw och Alvinne kommer att brygga en öl tillsammans hos Jackdaw i Ströby utanför Uppsala. Bryggdagen blir lördag nästa vecka (12/9). I samband med samarbetet har Jackdaw också importerat lite av Alvinnes öl och har även fått möjlighet att exportera sina öl till Belgien.



Den kassa sommaren var bra för hjortronen och nu är en ny batch av Cantillons hjortronlambic Soleil de Minuit, som görs särskilt för Akkurat, på gång. Bären blandades med lambic för några veckor sedan och beräknas behöva omkring ett halvår. Premiär för den nya batchen lär med andra ord bli någon gång under våren 2016.

Finsk ölapp utmanar Untappd om svenska ölnördars sociala gunst

$
0
0
Den finska ölappen Pint Please har nu introducerats i Sverige. Liksom det populära Untappd är det en ölinriktad social app där man kan betygsätta och "checka in" de öl man dricker och dela det med sina kompisar. Huruvida det har en chans att utmana Untappd återstår att se men det är med bättre och snyggare användargränssnitt och bättre funktioner för att få lokala pubrekommendationer man försöker locka över användarna.

Vid en första titt är funktionerna lika de som finns i Untappd. Man checkar in och betygsätter öl på en enkel skala, får olika typer av achievements och delar info om vad man dricker just nu. Men åtminstone för mig som sällan använder den här typen av appar känns det som Pint Please lyckats bättre med användargränssnittet och med designen överlag.

Dessutom finns en bra funktion för att hitta pubar i närheten av där man är, även om urvalet kanske är lite väl inkluderande för den som letar efter bra öl. Åtminstone om man ser till vilka pubar som är inlagda här i Uppsala.

Öldatabasen är inte heller fullt utvecklad än, men det är å andra sidan enkelt att lägga in nya öl och därmed lär väl också databasen växa i takt med användarskaran. Vill man importera sina ratings från andra sidor eller appar är det åtminstone för stunden möjligt att göra det om man har dem i CSV-format, Excellista eller något annat vanligt format för den typen av data. Dock går det inte att göra själv i appen, utan man får skicka filen till appens grundare så fixar de det åt en.

Det här är en form av social media och precis som all annan social media bygger det mycket på dess användare. Ju fler som använder det, desto bättre, i och med att en stor del av användarupplevelsen bygger på att interagera med andra användare samt deras bidrag till databasen. Där ligger Pint Please fortfarande långt efter Untappd och det är där som Akilleshälen ligger. Som app sett är den nog bättre, men användarbasen är inte lika bra. Än så länge. Börjar de få in fler användare kan det däremot bli en seriös utmanare.

(Pint Please finns till både Android och iOS.)

Snabbrecensioner av Systembolagets exklusiva nyheter 18 september 2015

$
0
0
Nån som är sugen på en ny IPA från Oppigårds? Eller fatlagrad stout från Omnipollo? Vad sägs om svart-IPA från Buxton eller samarbetsöl mellan Amager och Malmö Brewing? Allt detta får vi i septembers andra släpp av exklusiva ölnyheter, tillsammans med ett gäng andra goda öl. Här är snabbrecensionerna på hela högen.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Det är inte alltid det är samma batcher på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför anges datummärkningen på de provade flaskorna så att man själv kan kolla om det är samma batch på hyllan eller inte.


Beavertown Quelle Saison
11403, Storbritannien, 33 cl, 30,90 kr*, 4,1 %, T5 - 10000 st
Fruktig doft med toner från både humle och estrar. Lite lycheetoner tillsammans med lättare melondrag. Lätt och frisk.
Bäst före: 30/12/15

Dugges/Stillwater Tropic Thunder
11800, Sverige/USA, 33 cl, 32,70 kr, 4,5 %, T5 - 13000 st
Färsk papaya och andra tropiska frukter i en helt enormt fruktig smak. Det skulle lika gärna kunna vara en nypressad juice av diverse tropiska frukter man hade i glaset. Lite drag åt Hubbabubba också. Självsäker syrlighet som gör sig riktigt bra med allt det fruktiga. Fantastiskt!


Oppigårds Lavish IPA
11313, Sverige, 33 cl, 26,90 kr, 6,8 %, T5 - 23100 st
Humlefruktig doft med något barriga toner. Smaken bjuder på sockerkaka och förstås mycket humle. Kanske lite väl stark beska vid provningstillfället men den bör hinna lägga sig till släppet. I sådana fall blir det en öl i toppklass.
Bäst före: MAR 16

Garage Project Sauvin Noveau Grape
11626, Nya Zeeland, 65 cl, 87,90 kr, 8,5 %, T6 - 3000 st
Tydliga vitvinstoner i doften tillsammans med brödiga toner. Smaken bjuder också på friskt vitt vin, kakor och meloner. Fint giftermål mellan vitt vin och öl.
Bäst före: 16 FEB 2015

Midtfyns Double IPA
11244, Danmark, 33 cl, 35,90 kr, 9,2 %, T5 - 10008 st
Humlefruktig och lite kryddig med kraftig maltsmak. Här erbjuds malten och humlen lika delar av utrymmet.
Bäst före: 13-04-2017

De La Senne Stouterik
11897, Belgien, 33 cl, 29 kr, 4,5 %, T5 - 2880 st
Lätt utan att bli tunn, med fina rostade toner. Mycket drickbar och njutbar stout som bjuder på många små nyanser bland det rostade och chokladiga.
Buteljerad: 01/07/15


Buxton Battle Horse
11287, Storbritannien, 33 cl, 39,90 kr, 10,5 %, T6 - 3456 st
Lätt rostade toner och tunga malttoner med karamell och choklad möter humletoner som bjuder på citrus och frukt. Det blir ett bekvämt möte som man gärna är med på.
Buteljerad: 04/8/15

Amager/Malmö Brewing The Amazing Gotland Campfire Beer
11630, Danmark/Sverige, 50 cl, 59,90 kr, 7 %, T5 - 6000 st
Ganska kraftig rökighet och som namnet föreslår drar det mycket åt röken från en brasa. Bakom finns toner av grov bröd, enbär och fudge.
Bäst före: 06/2018



Avery Hog Heaven
11778, USA, 65 cl, 99,90 kr, 9,2 %, T6 - 2100 st
Tung smak med mycket av det mesta. Mycket humle som framförallt drar åt det fruktiga hållet medan malten bjuder på nyanserad av karamell, sockarkaka och fudge. Samtidigt håller allt ihop i en samlad och fin smak. Riktigt bra!
Bäst före: Utgången av 2018

Omnipollo Agamemnon Bourbon
11704, USA/Sverige, 37,5 cl, 97 kr, 13,2 %, T6 - 2796 st
Bourbon, kokos, jordnötter och vanilj från fatlagringen dyker upp vid en första sniff. Sedan hittar man även chokladfudge och soja. Medeltung smak med tryck i smakerna, där man hittar samma delar som i doften.

Följande öl släpps i T7 men fanns inte med på skribentprovningen:
Great Divide 21th Anniversary Sour, 11612, USA, 75 cl, 177,40 kr, 6,2 % - 600 st

*Exkl. pant

Ölrecension: Brewdog Hello My Name Is Holy Moose

$
0
0


Sverige älskar Brewdog och Brewdog älskar Sverige. Kanske är det därför vi nu får se Hello My Name is Holy Moose i Sverige. Vad är nu detta? Jo, en öl där Brewdog använder samma bär som i de öl som använts för de svenska, finska, norska och danska anrättningarna av Hello My Name Is. Var Island tog vägen förtäljer inte sagan. Till skillnad från de tidigare varianterna som varit bärade DIPA är detta snarare en APA/IPA på 5,5 % som innehåller alla fyra olika bär som använts, det vill säga hjortron, blåbär, lingon och havtorn. Den släpps på Systembolaget senare i höst men jag har redan nu fått chansen att smaka på den.

Att Brewdog emellanåt gör öl som är mer gimmick än något annat är inget nytt och när man hörde om Hello My Name Is Holy Moose kom också lite sådana vibbar. Fyra olika bär i en och samma öl ser på papperet ut att bli ett eller tre bär för mycket. På relativt blygsamma 5,5 % fanns inte heller jättemycket öl för bärsmakerna att utveckla sig i.

Ikväll var det så ett premiärevent där Holy Moose, som den lär kallas för alla som inte orkar uttala hela namnet, serverades på fat och dessutom fick jag möjlighet att strax innan prova samma öl från flaska. Till att börja med kan man enkelt fastslå att den gör sig bättre från fat, då smakerna kommer fram betydligt mer än i flaskan där de blir något återhållna.


Den röda färgen med lila stick är läcker men saknar trots allt det där lilla extra. Kanske är det skummets fel, för det lägger sig väldigt snabbt och visar inga tecken på att vilja visa upp sig. I doften är det bär som träder fram men snarare än tydliga bärsmaker av olika slag är det en samlad men diffus bärton som letar sig upp i näsborrarna.

Särskilt mycket humle är det inte heller tal om, utan det är den där diffusa bärtonen som sätter en stämpel för hela ölets karaktär. Ska man försöka plocka ut några bär kan man hitta blåbär och lingon, medan det är en aning svårt att hitta hjortron och riktigt klurigt att hitta några spår av havtorn. Å andra sidan utgjorde de sistnämnda bara 5 % av den totala bärmängden så det är kanske inte så konstigt även om havtorn är potenta.

Smaken är lätt syrlig med en medelstor bärighet och milda smaker av sockerkaka. Humlen är svår att hitta och liksom i doften är de enskilda bären svåra att plocka ut. Det är ändå hyfsat gott men det lyfter aldrig till några högre höjder. De skotska bryggarna har klämt ur sig både bättre och sämre bira. Den här placerar sig lite lättsamt någonstans i mittenskiktet helt enkelt.


Viewing all 1471 articles
Browse latest View live