Quantcast
Channel: Portersteken
Viewing all 1471 articles
Browse latest View live

Intervju: Drie Fonteinen-Werner - Del 2

$
0
0
Intill Lambic-O-Droom har Drie Fonteinen anlagt en odling av Schaerbeekse-körsbärsträd
Intervjun med Werner från Drie Fonteinen fortsätter här i en andra och avslutande del där han berättar om en del väldigt spännande långsiktiga planer, liksom om de icke-sura ölen som de brygger hos De Proef och hur tänket kring deras nya bar Lambic-O-Droom, som tekniskt sett inte är en bar, går.

(Läs den första delen av intervjun här)

Vad har ni för visioner för Drie Fonteinen på längre sikt?
På riktigt lång sikt, vi snackar allra minst fem år framåt, jobbar vi med att stoppa tillbaka elementet av terroir tillbaka i lambic. Då pratar vi inte bara sånt som spontanjäsning, lokalt mikroklimat och de lokala mikoorganismer som lever kring bryggeriet och i faten, utan vi vill ta det några steg längre. Vår dröm som vi sakta men säkert jobbar på är att allt spannmål, såväl kornet som veten, kan odlas lokalt av ett samfund av jordbrukare. De ska kunna få betalt för värdet de skapar så att de kan överleva utan subventioner. De ska få betalt för hantverket och konsten som de utför. Den naturliga konsekvensen av det är att de odlar för kvalitet istället för kvantitet. För att ge en idé om hur dessa aspekter skiljer sig åt så skulle skörden från en viss yta av odlingsmark bli hälften så stor som med dagens industriella, volymfokuserade odling. De säljer på en världsmarknad, där ett litet land som Belgien aldrig kan bli framgångsrikt.

En av de mest intressanta diskussioner jag har haft kring det här var häromveckan med en jordbrukare som berättade att han inte kunde konkurrera med amerikanska jordbrukare som har tiotusentals hektar och de priser de kan sätta. Jag frågade honom varför han ser världsmarknaden som sin marknad, istället för den lokala marknaden. Han menade att han inte kan rikta sig mot den lokala marknaden för att allt som odlas exporteras för att säljas på en världsmarknad. Det var en ögonöppnade att det finns en långsiktig fara för hållbarheten. Många lokala jordbrukare säljer sina marker för att de inte kan leva av dem längre.

Med den uppmärksamhet som lambic får idag tror vi att det här är mer än bara ambition för oss, det är vår skyldighet att ge tillbaka det som var deras, och se till att de får betalt för det värde de skapar. Det som är fundamentalt annorlunda är att vi, redan nu, ska finansiera en studie för att finna de gamla sorterna av korn och vete och för att finna de jordbrukare som gillar det här tankesättet. Det som verkligen ändrar saker och ting är att är att vi ska betala för arealen som odlas istället för hur stor skörd man får från den, så att vi kan täcka mycket av riskerna som jordbrukarna får ta i början och på lång sikt skapa en hållbar modell. Genom att skapa spårbarhet på spannmålet kommer vi redan i ett tidigt skede att kunna skapa särskild lambic där, i första skedet, all vete är odlad på detta sätt och senare även allt korn. På så sätt kan vi berätta även jordbrukarens historia och visa att det inte bara är vi som skapar slutprodukten.

Gällande kornet så kan det användas i ett växelbruk där man odlar vete ett år, korn nästa år och låta fältet ligga i träda det tredje året för att sedan börja om med vete. Organisationen kring detta är intressant. Det behövs en mittpunkt, lite av kvarnens funktion, som tar in allt spannmål, torkar det och lagrar det fram tills det ska användas. När det gäller kornet måste det förstås också mältas innan man brygger med det. Där finns en till knäpp idé, som vi kokat ner till en fråga om investeringskostnad, som är att ha ett mikromälteri. De subtila nyanser man kan jobba med där är något som många mikrobryggerier är intresserade av, och det bygger på färskhet, den lokala karaktäristiken i spannmålet och karaktäristiken i den specifika sorten. Även i Belgien finns mälterier bara på större skala och de gör bara specialmalter en gång om året, så färskheten kan inte garanteras. Det kan ta upp till ett år för dem att sälja slut på en sats av en specialmalt. Så ett mikromälteri kan, förutom att täcka våra egna behov, även gagna andra lokala bryggerier. Den största flaskhalsen i ett mikromälteri är torkningsprocessen, så för att expandera en sådan verksamhet behöver man bara utöka torkningskapaciteten vilket man kan göra i små steg och därmed med små investeringssteg.

Vi tror att genom att börja med att jobba med jordbrukarna som kommer allt mellan odlingen och bryggandet som en naturlig följd. Idag har vi utvecklats på ett sådant vis att vi tycker att det är vår skyldighet att jobba så. Med det kan vi skapa en väldigt lokal, cirkulär ekonomi. Processen tar inte slut med dravet, som vi idag skickar till jordbrukarna för att användas som foder, vilket förstås är ett bra sätt att använda dem på, men det finns fler sätt. Det finns ett företag i Bryssels slakteridistrikt som i källarna under slakterierna odlar shiitakesvampar på bäddar av drav, och det dravet kan sedan återanvändas igen som gödsel till grönsaksodlingar. Så det finns många spännande idéer som man kan kika vidare på, men det krävs en del organisering och en viss insats, men vi tror att i dagens globaliserade värld kan vi göra en skillnad genom att gå tillbaka till att arbeta med lokala producenter för att skapa ett lokalt värde. Vi är inte säkra på att allt kommer att funka, men vi borde åtminstone lägga ordentligt med energi på att försöka.

Det är vår framtidsplan, det är det som vi på Drie Fonteinen vill göra. Och vi hoppas innerligt att fler bryggerier vill gå åt samma håll. Om man tittar på den europeiska kontinenten ligger mycket värde i våra naturresurser, och vi tycker att för mycket av jordbruksmarken kontrolleras av stora företag som bara bryr sig om att skapa vinst åt sina aktieägare, istället för ett riktigt, genuint värde. C'est voila! Där har du vår framtidsvision och ambition.

Ni har gjort en del "vanliga"öl hos De Proef. Fortsätter ni med dem?
Vi kommer fortsätta att göra dem. Den långa processen med att göra lambic är väldigt kapitalintensiv och man måste vänta väldigt länge på att få utdelning på sin investering. Ett sätt att få in pengar lite snabbare var att göra öl som går snabbare att få klara, som blonde och dubbel. Armand började utveckla en del recept på det egna bryggeriet var nästan 70 % av ölen infekterade när de var klara i lagringstanken. Så det är anledningen till att han gick till De Proef, som då fortfarande var ett testbryggeri för många större bryggerier, och frågade Dirk om han kunde brygga de recepten åt honom.

På den tiden var det ett bra sätt att få ett inkomstflöde, speciellt som Beersel Blonde blev en populär öl lokalt. Inte bara på grund av namnet, men också för att många barer saknade en lättdrucken öl med lokal anknytning. På den tiden fanns inte alls ett lika stort intresse för lambic som det gör idag. Vi gör fortfarande ungefär samma mängder av de ölen som i början. Om vi skulle jobba med dem mer proaktivt och kommersiellt kunde vi kanske sälja mer av den, men vårt fokus ligger på lambic. Att vi fortsätter med dem beror mest på efterfrågan från lokala barer och runtom i Bryssel, samt att vi sponsrar olika event med den. Zwet.be är lite mer speciell för den jäses med en särskild jäststam från Drie Fonteinen, så det är en porter med brett kan man säga. Den ölen gör vi minst av, och Beersel Blonde gör vi mest av, sett till de ölen som görs hos De Proef. Eftersom Zwet.be är lite speciell röner den också intresse från våra exportmarknader. Vi har dock ingen särskild plan för varumärket Beersel, utan vi ser vad efterfrågan är och beställer volymer från De Proef därefter. Om vi skulle sluta med dem imorgon skulle det framförallt skada de lokala barerna.

Hur har Lambic-O-Droom utvecklats sedan ni öppnade det i september 2016?
Lambic-O-Droom har alltid varit tänkt som ett provsmakningsställe för vårt fatlager. Det märkliga är att i Belgien är olika områden avsatta för olika ändamål i stadsplaneringen och vårt område är avsatt för små företag och mindre industrier. Det finns dock ingen industri i vårt område, allt kring oss är lager och utvecklingsenheter, t ex Siemens som utvecklar geotermisk teknik. Eftersom området är avsatt för en viss typ av verksamhet finns väldigt specifika regler kring vad man får och inte får göra där. En sådan regel är att man inte får ha barer, restauranger eller hotell. Så officiellt sett är Lambic-O-Droom inte en bar utan ett slags showroom där vi kan visa upp produkterna som lagras där. Det är också så det har accepterats av de lokala myndigheterna och det beror nog på att inkomsterna från baren är väldigt mycket mindre än resten av verksamheten.

Med det sagt, så bygger allting där på att huvudbyggnaden, som är lagerutrymmet, är något högre än baren och så hade vi en lägre byggnad som tidigare var kontor, som vi inte fick riva innan vi hade en byggplan för hela vårt område och det hade vi inte när vi började. Vi har det på gång nu, men den är fortfarande utveckling. Vi ville göra något av det och Armands stora dröm var att kunna ha ett utrymme där besökare kunde provsmaka hans lambic, precis som han tidigare hade haft i anslutningen till den butik som låg vid bryggeriet i Beersel. Så vår enkla reflektion var att vi kunde riva ut allt som fanns i den lägre byggnaden och göra om det till en Lambic-O-Droom, ett utrymme för att provsmaka lambic. Vi hade en del gamla foeder som vi tog kortsidorna från och gjorde om till bord för att inreda utrymmet.

Utöver våra öppna bryggdagar och Toer de Geuze har vi aldrig riktigt marknadsfört Lambic-O-Droom, men vi ser en hel del ölafficionados och ölälskare som letar sig ner till oss. Det är väldigt enkelt att ta tåget till oss från Bryssel. Det har växt stadigt och vi har två personer som jobbar heltid, med fyra dagars öppet i veckan och en dag för förberedelser och veckostädning. Samtidigt som det har växt så är det något av en temporär lösning, för när vi får in det nya brygghuset vill vi samtidigt göra ett större barutrymme med större lagerutrymme och större bredd på ölutbudet. Vi vill också ha ett utrymme för events, för vi får många förfrågningar från företag som vill kunna ha affärsmöten hos oss och följa upp det med en rundtur eller göra ett kvällsevent. Så det är en till av våra många idéer som vi vill utveckla. Det handlar om att uppmärksamma folk på vad traditionell lambic är.

En häftig sak man skulle kunna göra då är att, på en kall kväll som den här, visa gästerna när vi häller över den varma vörten i kylskeppen. Då bildas väldigt mycket ånga och det i sig är något som är typiskt för den naturliga processen bakom naturlig lambic och är något som folk borde få se. Under de nästa 2-3 åren, när vi har hela planen, kommer vi flytta ut ur den lägre byggnaden. Den klarar nog inte mer än 3-4 år till, men innan dess kommer vi ha byggt ut och ha en ny del av byggnaden att Lambic-O-Droom i, med en utsikt mot våra Schaerbeekse-körsbärsträd och en park som vi vill anlägga. Fältet bakom fatlagret är ett översvämningsområde, så hela byggnaden som fatlagret är byggt på pålar som går 30 meter ner i marken för att höjas över översvämningsgränsen, men fältet bakom är alltså ett översvämningsområde så vi kan ha som en liten damm där på vintern och på våren och sommaren kan folk gå runt där och titta på blommande körsbärsträd eller sitta vid flodbanken en vacker dag och njuta av sin lambic. Kort sagt vill vi bygga en helhet som gör att besökarupplevelsen går bortom att smaka på lambic.

Besök på Tempel Brygghus

$
0
0

Efter att ha spenderat stora delar av förra hösten och vintern med att flytta in i egna lokaler har 2017 varit året som för Tempel Brygghus har handlat om att komma ikapp och få ordning på kaoset. Nu har bitarna börjat falla på plats och med det nya bryggeriet utanför Uppsala inkört och klart kan man växa en del under 2018. Jag var just på besök hos Arvid och Johan för att se hur nutiden och framtiden för Tempel ser ut.

Efter att ha stått stilla i tre månader i samband med inflyttningen i det nya, egna bryggeriet i Näs Edeby strax utanför Uppsala har 2017 handlat mycket om att bara komma ikapp i produktionen och reda upp i vad grundaren Arvid Landgren själv kallar för ett kaosartat år. Flytten har dock lett till såväl bättre produktionsmöjligheter som en bättre arbetsplats.

-Nu har vi en maltkvarn som dammar så lite att man knappt behöver använda munskydd och med en maltskruv som transporterar den malda malten vidare till mäskkärlet slipper vi bära hundratals kilo malt för hand. På ett år är det över 20 ton som vi slipper bära, berättar Arvid.


Från början satte man in sex stycken kombitankar á 1000 liter men man har redan hunnit sätta in två nya, dubbelt så stora tankar.

-Det är väldigt skönt för oss att ha ett par större tankar att köra volymprodukterna på, säger bryggaren Johan Holmdahl som rekryterades till Tempel i samband med flytten till de nya lokalerna.

En av nyheterna under det gångna året är varumärket Aros, under vilket man gör en lager och en pale ale, och det är just lagern som är en sådan volymprodukt som Johan syftar på. Tillsammans står de två Aros-ölen för omkring 25-30 % av försäljningsvolymen. Bland ölen som går under Tempels eget namn sticker Surpene, en sur rabarber-IPA, ut i försäljningsstatistiken medan övriga öl ligger ganska jämnt.

-Vi kommer hamna på en produktion omkring 47 tusen liter i år och siktar på att gå upp till 70-80 tusen liter under nästa år. Lokalen har en praktisk gräns som ligger kring 100-110 tusen liter om året men det är långt kvar innan vi når dit, säger Arvid.

För att få ut de ökande volymerna på marknaden har Tempel just anställt en säljare och tankerna finns så smått på export.

-Vi får känna oss fram lite framöver, vi skulle vilja skicka lite mer på export men det är svårt att förutse vilka volymer som kan bli aktuella där. Surölen, som ju är det vi alltid har gjort och som är det vi helst vill göra, växer nog inte så mycket mer i Sverige i alla fall, spekulerar Arvid.


Helt inkörda är de dock inte i sin nya kostym än. Det pratas om att finjustera buteljeringsapparaten ytterligare, en ny fattvätt som en gång i tiden byggdes av Oppigårds grundare Björn Falkeström har just köpts in och det finns ett behov av att strömlinjeforma lite på den administrativa sidan. Mitt i allt glömmer de inte bort att hitta på nya saker. Just nu står två Mackmyrafat och väntar på att bli fyllda.

-Jag är lite sugen på att göra något som går åt whisky sour genom att lagra en öl på de här faten tillsammans med inlagda citroner. Jag tror det kan bli grymt! På sikt vill jag skaffa en större uppsättning fat men det finns inte plats just nu. Det finns en lokal intill som vi kanske kan ta över på sikt och använda som lager för att få mer plats här inne, avslöjar Arvid.

Det rullar på för Tempel och jag tror inte det här var sista gången jag får anledning att hälsa på Arvid, Johan och brygghunden Remus.

Skyddad bärs

$
0
0
Ni kanske visste att man inom EU inte får kalla ett öl för kölsch om det görs utanför Köln? Men visste ni att det finns ett gäng andra ölnamn och öltermer som också har ett skydd kring hur det får användas?

Inom EU finns tre nivåer av ursprungsskydd för jordbruksprodukter: PDO, PGI och TSG. PDO som står för Protected designation of origin är det högsta skyddet och innebär att produkten förutom att komma från en viss plats också har en kvalitet, alternativt vissa egenskaper, som i hög grad av görs av den platsens unika förutsättningar samt att produktion, process och beredning sker på platsen. Såvitt jag vet finns dock ingen öl som åtnjuter PDO-status. PGI står för Protected geographical indication och för att nå det skyddet ska en produkt ha något attribut som går att härröra till ett visst geografiskt område men det behöver inte vara något som är unikt för det området. Dessutom ska minst en av produktion, process och beredning ske inom området. Till sist finns TSG, Traditional specialty guaranteed, som bara innehåller krav på process och inte tar någon geografisk hänsyn.

Den kanske mest kända öltypen som är skyddad är alltså kölsch, som har haft ett skydd inom Tyskland sedan 80-talet och i slutet av 90-talet fick PGI-skydd och som alltså därmed är skyddat inom hela EU. För att få heta kölsch måste det uppfylla vissa krav på produktionen samt bryggas i Köln eller max 50 km utanför staden. Det påstås på många håll att Berliner Weisse har ett PGI-skydd, som skulle innebära att inom EU får en öl bara skriva ut berliner weisse på etiketten om det är bryggt i Berlin. Jag har dock inte lyckats hitta någon officiell källa på att ett sådant skydd finns.

I Storbritannien finns två stycken PGI för öl, dels ett för Kentish Ale och Kentish Strong Ale, och dels ett för Rutland Bitter. De här lokala stilarna är inte särskilt kända i Sverige, med ett stort undantag i Bishops Finger Kentish Strong Ale, men en Kentish (Strong) Ale ska, förstås, vara en ale som bryggs i regionen Kent, göras på traditionellt vis och får vara mellan 3,5 och 6,0 % stark. Rutland Bitter får bryggas i både Rutland och Leicestershire men får buteljeras på annat håll (det är ganska vanligt i Storbritannien att skicka sin öl till en annan anläggning för buteljering).

Förr i tiden hade även Newcastle Brown Ale ett PGI-skydd, men när deras nya bryggeri hamnade lite utanför Newcastles stadsgräns fick de välja mellan att byta namn på ölet eller återkalla sitt PGI, och de valde som du förstår det senare.

Det finns också en PGI för tjeckiskt öl (Czech Beer/České Pivo) som bryggerier i Tjeckien får använda, givet att de uppfyller vissa krav förstås. 80 % av extraktet ska komma från malt som gjorts av godkända tjeckiska kornsorter och beroende på om det är ljus lager eller en annan öltyp ska 30 % respektive 15 % av alfasyrorna komma från godkända tjeckiska humlesorter. Därtill måste metoden med dekoktionsmäskning användas, men det är valfritt om man använder enkel-, dubbel- eller trippeldekoktion. Man måste även separera de två jäsningsstegen, det vill säga använda en tank för den primära jäsningen och en annan för den sekundära jäsningen/lagringen.

En geografiskt mer specifik PGI finns för bryggerier från staden České Budějovice, vars mest kända öl är Budvar, och stipulerar att bara dessa får använda termerna Budějovické pivo och Českobudějovické pivo, dvs "öl från Budějovice, på sina etiketter. Förutom att ölen måste bryggas i staden ska den också ta vatten från den underjordiska reservoar som finns 300 meter under staden, malten ska göras på korn som odlats i Mähren och humlen ska endast vara av Saaz-sort i hela kottar. Liknande PGI finns för flera olika lokala öl.

Det finns även flera andra lokala PGI i såväl Tjeckien som Tyskland. Dessa är utöver de tidigare nämnda Bayerisches bier, Hofer Bier, Münchner bier, Kulmbacher bier, Mainfranken bier, Bremer bier, Dortmunder bier och Reuther bier i Tyskland och Černá Hora, Březnický ležák, Znojemské pivo, Chodské pivo och Brněnské pivo i Tjeckien. När man tittar närmare på dem ser man att vissa är ganska löst hållna och att vissa till och med borgar för en del otraditionella metoder. Exempelvis finns en som stipulerar att humleextrakt skall användas. Tillsammans med pellets visserligen, men ändå... 

Utöver alla dessa PGI-skydd finns även öl som har TSG-skydd. Det vill säga att det kan bryggas varsomhelst och få använda det skyddade namnet, så länge det följer vissa uppsatta regler. De som har TSG-skydd är dels sahti och dels lambic, inklusive de traditionella stilnamnen i lambicfamiljen. Det finns totalt fem olika TSG för olika typer av lambic, där man särskiljer på lambic med och utan frukt samt om man använder indikatorn oude (eller vieille) eller inte, samt en egen för faro.

Till sist kan också nämnas att det förstås finns olika varumärkesskydd inom ölvärlden, exempelvis för Trappist, Steam Beer och ESB.

Man får alltså passa sig lite för vad man kallar sin öl.

Lagringsexperiment: Mariestads Ostindien Strong Ale

$
0
0

Häromveckan blev jag serverad ett glas av Mariestads Ostindien Strong Ale, en tioprocentig ale som släpptes under fjolårsvåren. Inför lanseringen hade den fått ligga till sig i fem månader redan så den är nu ungefär två år gammal, och de två åren har gjort den riktigt gott. Nu är det en riktigt rund och fin öl med massor av härliga kolasmaker.

Ostindien Strong Ale är en del av Spendrups småreleaser under Mariestads flagg som de har gjort i samband med sina Smakresan-evenemang. Den gjordes i samband med den andra resan som gick längs västkusten med ostindiefararen Götheborg. Ölet håller 10 % och är bryggt med pilsner-, münchner-, melanodin- och mörk karamellmalt, samt är humlad med Cascade och Magnum. Även om Spendrups envisas med att kalla det för strong ale skulle jag snarare vilja kalla det för barley wine. Det var väl kanske en term som inte passade under Mariestads-flaggan? 

Jag minns den som god men något ung och spretig när den släpptes, trots att den då alltså redan hade lagrats i fem månader, både på ekfat och ståltank, innan buteljering. Med ett och halvt år till i flaskan har den dock satt sig väldigt fint.

Nu är det ett öl med djup och väl sammanhållen maltighet där smakerna går mot olika nyanser av kola, knäck och karamell, innan de bryts upp av en lätt citruston med efterföljande beska. Det gör sig allra bäst när det närmar sig rumstemperatur, då alla de karamelliserade tonerna kommer fram ordentligt och den bästa smakharmonin nås. För harmoniska är precis vad smakerna är. 

Med en mjuk munkänsla och en alkohol som knappt märks av i munhålan är det väldigt svårt att gissa sig till att den håller en tvåsiffrig alkoholhalt. Det är en i mitt tycke märkbart bättre öl än när den släpptes, och jag tror att ett eller två år till har möjlighet att lyfta den lite till. Spendrups bryggmästare Richard Bengtsson framhåller gärna att han inte är särskilt förtjust i lagrad öl men jag undrar om inte han också föredrar Ostindien Strong Ale mer nu med lite extra ålder på nacken.

Årets julölsfavoriter: Starkingarna

$
0
0

Serien om årets julölsfavoriter avslutas lämpligt nog med de öl som lämpligen avslutar kvällen, nämligen de starkaste och smakrikaste ölen. Det finns bland årets julöl på Systembolaget en dryg handfull julöl som närmar sig nio-tio procent och till och med lite till, och bland dem har jag två klara favoriter: Great Divide Hibernation Ale och Gouden Carolus Cristmas Ale.

Både de här ölen är klassiker som varit med ett tag. Det är med all rätt, för de levererar riktigt hög klass. Hibernation Ale brukar också komma högt i olika tidningars och nätsidors rankingar medan Gouden Carolus kanske är något ovanligare som kritikerfavorit. Kanske är den lite svårare att hitta rätt tillfälle för med sin tydliga kryddighet men å andra sidan tycker jag också att det gör den ännu mer julig.

Hibernation Ale utger sig själv för att vara en "english style old ale". Det där med old ale kan ju vara svårtolkat, men här är det den vanligare(?) tolkningen med en ölstil som närmar sig barley wine som gäller. Det lyckas de också bra med och den engelska inspirationen är väldigt tydlig i smaken. Här finns inslagen av rostat bröd och de lite jordiga tonerna, blandat med knäckiga drag och en hint av kaffe. Det nyanseras ytterligare med milda toner av läder och tobak.

Den passar förstås med julbordets allra tyngsta inslag men för mig är det en typisk öl att hälla upp ett litet glas av efter maten. Råkar man ha en läderfåtölj, något jag själv tyvärr saknar, blir det bara ännu bättre. 

Gouden Carolus Christmas Ale är, tillsammans med den lika starka Emelisse Winter Ale, den allra starkaste av årets julöl på Systembolaget med sina 10,5 %. Den bör alltså behandlas med viss respekt och gör sig bäst i små glas. Inte bara för alkoholens skull, det är en smått maffig öl med sötma, mycket torkad frukt och förstås den karaktäristiska tonen av stjärnanis som gör det till en otroligt god öl i lite mindre mängder, men som kan bli lite mycket om man petar i sig hela flaskan själv. I varje fall för mig.

Även för den går det förstås att matcha den snyggt med mat, men ännu hellre till julens sötsaker där man kan hitta väldigt spännande kombinationer mot smakerna av stjärnanis och torkad frukt. För egen del är jag väldigt spänd på att prova den tillsammans med min sambos saffranskola med mandel som just nu står och svalnar.

Klassöl i fasta: Drie Fonteinen Oude Geuze

$
0
0

Det var många som jublade när Drie Fonteinen Oude Geuze tog en plats i Systembolagets ordinarie sortiment för 2,5 år sen. Lyckligtvis finns den fortfarande kvar där även om den tenderar att vara lite svår att hitta. Det är verkligen ett exempel på världsklassöl i det fasta sortimentet, som jag passar på att köpa några flaskor av varje gång jag ser den.

Efter en kris för åtta år sen som hotade att driva Drie Fonteinen i backen är verksamheten nu väl återhämtad och under stor tillväxt. Ändå hänger de inte riktigt med efterfrågan och deras öl är inte helt lätt att få tag på, så det är en liten lyx för oss svenskar att ha deras Oude Geuze i fasta sortimentet även om det är i få butiker som den faktiskt finns på hyllan.

Den här typen av öl tenderar att vara lite av en vattendelare för de som inte är vana vid spontanjäsningens lite ovanliga smaker. Vissa älskar det direkt, andra undrar vad fan det är man lurar i dem. En del som inte gillar det från början lär sig med tiden, medan andra aldrig kommer att gilla sådan här öl. Många som gillar det tenderar också att tycka att det är bland det bästa som ölvärlden bjuder på. Så att säga att det är en polariserande öltyp är att uttrycka det milt, men för de som står på den gillande sidan är det också starkt gillande och just den här ölen anses av många inklusive mig tillhöra de bästa.

Drie Fonteinen blandar sin oude geuze av lambic som är ett, två och tre år gammal och som är gjord på vört från såväl det egna bryggeriet som från Boon och Lindemans. Allt görs på traditionellt vis och all lambic har fram till blandningen levt hela sitt liv på ekfat. Armand Debelder som driver Drie Fonteinen har en väldigt tydlig vision, och passion, för sin öl och förutom traditionsbevarandet har han också en klar bild om hur sin geuze ska smaka. Åt det smått vinösa hållet är det som gäller, med för en geuze rena toner med fokus på citrus och ek.

Den visionen märks tydligt i ölet som har en komplex smakstruktur med en vinös och syrlig grund som byggs på med toner av citrus, särskilt åt skaloljornas håll, blandat med ekens träighet utan att få dess kryddiga eller söta inslag. Det toppas med inslag av halm, örter och lätt stalliga drag. Det finns en elegans genom hela smaken som gör det till en mycket behaglig geuze.

Det här är också en intressant öl att lagra och gillar man geuze rekommenderar jag starkt att man lägger undan flaskor lite då och då över åren för att bygga upp ett litet "bibliotek" av olika buteljeringar.

Det här är nog ölet med högst literpris i fasta sortimentet, men det är också väl värt det. Väldigt väl värt det.

Nya öl på Systembolaget i januari

$
0
0
Julstressad? Ta och varva ner lite med att drömma om ölen som kommer i januari. Känns plånkan lite ansträngd efter julhandeln kan du dessutom trösta dig med att det bara är ett släpp i januari. Det dyker dock upp en del riktigt spännande öl i det släppet, så som Stigbergets New & Improved! GBG och tungviktaren The Bruery Melange #3, liksom gamla favoriter som Ten Fidy, Old Foghorn och De Ranke Hop Harvest.

19 JANUARI SMÅ PARTIER
Amager Cody the Crooked Cop, 11696, Danmark, 50 cl, 59,90 kr, 9,5 % - 4200 st (Old ale)
Anchor Old Foghorn, 11434, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 8,8 % - 16080 st (Barley wine)
Brekeriet/Transient Bridgman Camper, 11678, Sverige/USA, 33 cl, 33,90 kr, 4,4 % - 4296 st (Gose & lichtenhainer)
Brewdog Abstrakt 23, 11817, Storbritannien, 37,5 cl, 129,90 kr, 11,5 % - 900 st (Barley wine)
Brewski/Mikkeller Magic Valley DIPA, 11419, Sverige/Danmark, 33 cl, 39,90 kr, 7,7 % - 22000 st (Imperial/dubbel IPA)
Brooklyn Black Ops, 11249, USA, 75 cl, 149 kr, 10,7 % - 1000 st (Imperial porter & stout)
De Ranke Hop Harvest 2017, 11327, Belgien, 75 cl, 90 kr, 5,5 % - 672 st (Belgisk ljus ale)
Left Hand Bittersweet Nitro, 11530, USA, 35,5 cl, 44,90 kr, 8,9 % - 9984 st (Imperial porter & stout)
Mikkeller Black Bear, 11437, Danmark, 33 cl, 59 kr, 10,1 % - 12000 st (Imperial porter & stout)
Oskar Blues Ten Fidy, 11349, USA, 35,5 cl (burk), 49,90 kr*, 10,5 % - 12000 st (Imperial porter & stout)
Poppels/All In/J Wakefield Golden Ticket, 11649, Sverige/USA, 33 cl, 49,90 kr, 12 % - 3888 st (Imperial porter & stout)
Stigbergets New & Improved! GBG, 11614, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 6,5 % - 20000 st (IPA)
The Bruery Melange #3, 11541, USA, 75 cl, 199 kr, 16,3 % - 1320 st (Strong ale)
Thornbridge Love Among The Ruins, 11819, Storbritannien, 37,5 cl, 99,90 kr, 7 % - 1000 st (Flamländsk röd & brun öl)
To Öl 1 Ton of...Blackcurrant, 11647, Int. märke, 33 cl, 44,90 kr, 7 % - 3504 st (Övrig syrlig öl)
To Öl Garden of Haze, 11634, Belgien/Danmark, 33 cl, 38,90 kr, 6,4 % - 12000 st (IPA)

Av dessa är det fem stycken som endast kommer finnas på hyllorna i de tre vinkällarbutikerna, och det är Brewdog Abstrakt 23, Brooklyn Black Ops, De Ranke Hop Harvest, The Bruery Melange #3 samt Thornbridge Love Among The Ruins. De kommer förstås gå att beställa till alla andra butiker runt om i landet (så länge lagret räcker).

Öl och ost: Vesterhavsost

$
0
0

Den danska Vesterhavsosten är en riktigt god hårdost med fin sälta som brukar vara relativt lätt att hitta och som oftast är snäppet billigare än de klassiska hårdostarna. Dess sälta tillsammans med lite nötiga och knäckiga toner gör det till en ost som är härlig att ha till öl och jag har undersökt vad den passar bäst till. Jag valde att testa osten mot två olika IPA, en dubbelbock och en belgisk ale.

Vesterhavsost är en dansk hårdost på pastöriserad mjölk från kor som betar på de jylländska ängarna intill Vesterhavet. Det är inte bara korna som får känna av havsvindarna, osten lagras i utrymmen som tar in havsluft för att tillföra en extra dimension i smakerna. Osten har en fin kristallisering som ger ett lätt knaster när man tuggar, och därtill lätta nötiga och knäckiga toner. Den påminner närmare om en nederländsk ost av goudatyp än de klassiska danska ostarna.

Matchningsförsöken med osten fick en bra början med Zinnebir. Såväl humlens örtiga toner som jästens lite fruktiga och kryddiga toner går bra ihop med ostens smaker, men ölet är inte riktigt kraftigt nog i smakerna för att stå upp mot osten hela vägen igenom. Intressant matchning men inte en fullträff. 

S:t Eriks IPA var den klart sämsta matchningen av dessa, men det var också en öl som inte alls imponerade på egen hand heller. Spretig med trötta humlesmaker och i allmänhet sådär småtrist. Det blev inte heller bättre tillsammans med osten utan krockade mest.

Dubbelbock är en öltyp som jag brukar gilla till den här typen av lite salta hårdostar och den här gången var inget undantag. Den mjuka maltigheten i Ayinger Celebrator sluter sig kring ostens feta saker och sältan i osten lyfter ölets djupa maltiga toner, som också knyter an fint till den knäckiga tonen i osten. En väldigt trevlig matchning!

Sist ut blev så Oppigårds New Sweden IPA som med sin intensiva humlesmak är väldigt långt ifrån en dubbelbock men som även den lyckades bra med att matcha osten, om än på ett helt annat sätt. Här är det just humletonerna som hittar en kompis i ostens sälta samtidigt som de skär igenom fetman. En matchning som fungerar av helt andra anledningar än dubbelbocken, men som inte riktigt plockar upp nötigheten i osten.

Jag tror att det kunde ha blivit ännu bättre med en DIPA med bra balans mellan maltighet och fruktig humlighet, där humlen kan spela mot sältan och maltigheten är tillräckligt kraftig för att möta ostens knäckiga ton. New Swedens storebror Thurbo Double IPA hade nog kunnat passa väldigt fint.

Midvintersolståndsöl

$
0
0

Idag inträffade årets kortaste dag, midvintersolståndet, med omkring sex timmars dagsljus här i Uppsala. På Taps Beer Bar firade man det på ett väldigt bra sätt med ett fat Solstice d'Hiver från 2013. Ett mycket värdigt sätt att välkomna att dagarna nu börjar bli längre igen.

Solstice d'Hiver betyder förstås just midvintersolstånd och råkar också vara ett väldigt omtyckt öl från kanadensiska Dieu du Ciel. Det är också ett öl som gör sig väldigt bra med lite lagring så när jag hörde att Taps skulle koppla på ett fyra år gammalt fat behövde jag inte fundera länge för att övertyga mig själv om att åka förbi på ett glas. Vällagrad öl är trevligt och det är extra kul när man får den sällsynta möjligheten att testa ett lagrat fat. 

Inte blev det sämre när jag gled in på Taps och upptäckte att de bara tog 89 kr för 30 cl av en fyra år gammal öl med dryga tio procent alkohol. Snacka om pangpris, åtminstone på pappret. Återstod bara att se om det smakade så bra som jag misstänkte.


Det gjorde den givetvis. Härligt utvecklade maltiga smaker med toner av kola och karamell men också en lätt fruktighet och en liten ton av portvin, med en lätt beska i avslutningen. En ganska vuxen men samtidigt lite dekadent smak, med många nyanser och fint djup. Väl värd att ha sparat på och en väldigt trevlig öl att springa på såhär på vintersolståndsdagen.

Jag hade gärna stannat på ett glas till, och hade det inte varit för alkoholhalten så också ett tredje glas, men det fanns det inte tid till idag. Både ölen och vintersolståndet markerar att saker är på väg att börja om på nytt och det kändes lite passande för mig just nu.

Favoriter bland Systembolagets lokala nyheter 2 januari 2018

$
0
0

Det nya året börjar för Systembolagets del med ett släpp i det lokala sortimentet och som brukligt är det något mindre än vanligt, den här gången med 29 öl. Bland dem övertygade åtta stycken, varav hela sex stycken olika varianter av IPA. Electric Nurse och Eskilstuna Ölkultur stod för två vardera medan Good Guys, Amundsen, Sigtuna och Den Bryggande Holländaren dunkade in en vardera.

Vi börjar med att titta västerut och hittar en trio finfina IPA från Härryda, Karlstad och Norge, som alla kommer på burk. Det är Electric Nurse Easy Peasy Hop Squeezy, Good Guys Brew Pilot IPA och Amundsen Everyday Session IPA som alla imponerar med rena och klara smaker där humlefruktigheten släpps fram ordentligt.


Vidare på humlespåret har vi ytterligare en smarrig öl från Electric Nurse som tillsammans med Mikkeller Bar Sthlm gjort Electric Friday som är en riktigt trevlig DIPA. Den Bryggande Holländaren har istället kört på vete-IPA-spåret med sin White Lies som lyckas fint med att kombinera humlen och veteölets fruktiga, jästiga smaker. Kanske släppets allra bästa öl är ytterligare en humlebomb, och en som tidigare funnits i fasta sortimentet, i form av Sigtuna Jumbo DIPA. Sett till kvalitet såväl som prisvärdhet är det oförklarligt att den ramlade ur, men nu finns den i vart fall i TSLS.


Sist ut är Eskilstuna Ölkultur som plockar in två tungviktare. Dels deras Barley Wine 2016, som redan släppts en gång i TSLS men nu kommer igen och är lika bra fortfarande, och dels deras jubileumsöl XI som är en tung imperial stout på hela 12 %. Missed opportunity att inte lägga den på 11 % istället, men det är ju dumt att klaga på god öl.

Alla öl i släppet:
Klackabacken Spruce Lager
32675, Kristianstad, 33 cl, 23,90 kr, 5 %

Ottsjö Brygghus Midaftonsbäcken
32673, Åre, 33 cl, 38,40 kr, 5 %

South Plains Funkyland Sour Blueberry Weissbier
32668, Malmö, 33 cl, 26,80 kr, 4,2 %

Sälens Fjällbryggeri Alien Brothers Pacific Pale Ale
32666, Malung-Sälen, 33 cl, 24,90 kr, 4,5 %

Eskilstuna Pale Ale
32651, Eskilstuna, 33 cl, 24,90 kr, 5 %

Brasstacks Kahoots
32567, Uppsala, 33 cl, 25,20 kr, 5 %

Hop Shed Citrabomb pale ale
32663, Gotland, 33 cl, 35,30 kr, 5,1 %

Hop Shed Red IPA
32662, Gotland, 33 cl, 35,10 kr, 6,1 %

Electric Nurse Easy Peasy Hop Squeezy
32657, Härryda, 33 cl, 40,90 kr, 6 %

Prins Katt Breakfast-IPA
32656, Eskilstuna, 33 cl, 31,90 kr, 5,5 %

Good Guys Brew Pilot IPA
32670, Karlstad, 33 cl, 30,90 kr, 6 %

Amundsen Everyday Session IPA
32641, Norge, 33 cl, 23,90 kr, 4,7 %

Halmstad Brygghus Alet West Coast IPA
32676, Halmstad, 33 cl, 27,90 kr, 7,1 %

Den bryggande Holländaren White Lies
32665, Gnesta, 33 cl, 25,90 kr, 5,5 %

Bergslagens Brygghus IPA Simcorillo
32671, Smedjebacken, 33 cl, 24,90 kr, 6 %

Hop Shed Mango pale ale
32658, Gotland, 33 cl, 38,10 kr, 5,6 %

Den Bryggande Holländaren Toast to You! a.k.a. Rye-Cycled
32664, Gnesta, 33 cl, 28,20 kr, 5,2 %

West Coast Old School
32653, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 8,1 %

Electric Friday
32659, Härryda, 33 cl, 39,90 kr, 8 %

Sigtuna Jumbo DIPA
32646, Sigtuna, 33 cl, 26,60 kr, 8 %

Ottsjö Brygghus Lunndörren
32674, Åre, 33 cl, 38,40 kr, 4,9 %

Bollnäs Bryggeri Lady Brown
32558, Bollnäs, 50 cl, 27,60 kr, 5 %

Sälens Fjällbryggeri Vargavinter
32667, Malung-Sälen, 33 cl, 29,80 kr, 6,2 %

Prins Katt Chocolate Bar Stout
32655, Eskilstuna, 33 cl, 39,90 kr, 8 %

West Coast Deep Slumber
32652, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 8,5 %

Charlis Hallon
32649, Kristianstad, 33 cl, 36,20 kr, 9,9 %

Eskilstuna Barley Wine
32654, Eskilstuna, 33 cl, 45 kr, 9 %

Eskilstuna XI
32650, Eskilstuna, 33 cl, 49 kr, 12 %

Hop Shed Piri piri porter
32660, Gotland, 33 cl, 35,10 kr, 6,1 %

Lagringsexperiment: Mohawk American Barley Wine

$
0
0

Mohawk American Barley Wine fanns i det fasta sortimentet för fyra år sedan och precis som de flesta andra barley wines blev den ganska kortlivad i sortimentet. Den är dock långlivad i flaskan och har efter fyra år verkligen hittat en fin form. Om det var fler än jag som stoppade undan några flaskor när det begav sig kan ni nu börja skörda frukterna av ert tålamod. 

När jag inför lanseringen i det fasta sortimentet i december 2013 provade Mohawk American Barley Wine skrev jag så här: "Mjuk koladoft som nästan blir lite laktisk. Humlen kommer galopperande i smaken med massor av frukt som spelar mot kolatonerna på ett snyggt sätt. Något enkel maltprofil för en barley wine kanske, men det är att vänta av en ung flaska. Nu får istället humlen ta ordentligt med plats. Jag gillar!"

Det var då och nu är smaken som väntat en helt annan. Humlen har så smått sjunkit undan, utan att lämna några tråkiga rester efter sig, och maltprofilen som då framstod som enkel är nu utvecklad. En viss humlefläkt finns fortfarande kvar och fördjupar smakupplevelsen utan att beröva malten på något utrymme. Fortfarande amerikansk alltså, men nu ligger betoningen på barley wine istället för på american.

Kolatonerna står fortfarande i centrum för maltigheten och får inte bara mer plats utan kan också ta den platsen i och med att de utvecklats och breddats med åldern.

Det framstår kanske inte som någon skräll att en barley wine på nästan tolv procent har utvecklats gott med några år i källaren, men det är trots allt inte alla barley wine som blir bättre med tiden. Här har vi dock ett klockrent exempel på ett intressant lagringsobjekt, där en god öl förändras och utvecklas till en helt annan god öl.

Efter att ha avnjutit den här flaskan har jag bara en enda kvar i källaren, och jag tror inte den kommer bli kvar där särskilt länge till.

En kväll i München

$
0
0

München - det finns väl knappt någon annan stad som är så tätt förknippad med öl. Här är ölhallarna några av de största turistmagneterna, för att inte tala om Oktoberfest. Jag spenderade en kväll i stan och hittade flera härliga ställen och massor av god öl.

Många av de mest kända ölhaken ligger i gamla stan, Altstadt som tyskarna säger, och det var också där jag höll mig under min kväll i staden. En måndagkväll i januari. Knappast en körig kväll för krogarna hemma, om de ens hållet öppet, men här är det nästan fullsatt överallt. När jag i sällskap med ett par lokala bekanta började turen på Andechser am Dom vid femtiden var det helt fullt inomhus och med bara ett fåtal lediga bord på den uppvärmda uteserveringen.

Några små glas är det inte riktigt fråga om, inte ens för deras dubbelbock på 8 % som också serverades i halvlitersglas. Vill man prova några olika öl är det alltså passande med sällskap att dela med. Deras helles var inte riktigt i högform för kvällen men dubbelbocken slank ner mycket fint. Springer man runt på några ställen i München, och särskilt om man gillar dubbelbock, borde Andechser am Dom stå med på ens lista.


Till nästa ställe, Ayinger am Platzl, hade mina bekanta varit förnuftiga nog att boka ett bord eftersom vi också skulle äta. Det hela började lite märkligt med att deras självrunna lager var rejält defekt med en rent ut sagt obeskrivlig smak. Det var förstås inga problem att få ett nytt glas men först när även det fick skickas tillbaka insåg de att det kanske var läge att byta hela fatet. Jag tog en Jahrhundert under tiden och kämpade på med min haxe, som på Ayinger serverades med pepparsås och en sorts panering. Utsökt och jag lyckades faktiskt klämma ner allt till slut. När de väl bytt fatet blev det tredje gången gillt med den självrunna Hell som nu smakade finfint, men Jahrhundert var faktiskt snäppet vassare. För inte så längesen var tydligen just Jahrhundert vanligen den ölen som de serverade självrunnet men nu får man räkna med att det är Hell.


Granne med Ayinger am Platzl ligger en av Münchens mest kända ölhallar, Hofbräuhaus, och jag passade förstås på att kika in. Enligt uppgift kan de ta in smått ofattbara 3500 sittande gäster när alla avdelningar är öppna. Efter ett par mas där är det nog lätt att gå vilse på väg till toan.

Även Schneider Weisse har en restaurang i det här området som även den tenderar att bli knökad kring middagstid, men senare på kvällen lättar det upp. Så också denna kväll och när vi anlände vid åttasnåret fanns ett fåtal lediga bord. Här är det förstås veteöl som gäller, i alla dess bayerska former. Jag petade i mig deras utmärkta Original och kände därefter att det var dags för något med lite mer humlekaraktär och gick på deras Hopfenweisse. Den kom i väldigt bra form och för 8,2 % blev lättdruckenheten riktigt farlig. I början var den tydligen en aning svårsåld men nuförtiden ser man många som sitter med ett glas av den.


Kvällen avslutades på bryggpuben Paulaner Bräuhaus där vi delade på deras tre fatöl. De har två fasta öl, Weizen och Zwickl, och så varierar den tredje över säsongerna. Just nu var det en mycket duglig dubbelbock, men ölet som vi alla fastnade för var Zwickl som höll riktigt bra klass. En mycket bra avrundning på kvällen, som gav en snabb inblick i Münchens väldigt aktiva krogliv.

Snabbrecensioner av Systembolagets exklusiva nyheter 19 januari 2018

$
0
0

Nästa vecka drar ölåret igång på riktigt med det första småpartisläppet på Systembolaget. Det kommer en del riktigt tunga öl, så som Oskar Blues Ten Fidy, Mikkeller Black Bear och, tyngst av dem alla, The Bruery Melange #3. Även superb IPA från Stigbergets och annat smått och gott. Här är snabbrecensionerna på släppet.


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]


Brekeriet/Transient Bridgman Camper
11678, Sverige/USA, 33 cl, 33,90 kr, 4,4 % - 4296 st (Gose & lichtenhainer)
Lätt syrlig och mycket frisk smak med inslag av vete. Känner inte av någon rökig ton men visst blir den lite matigare i avslutningen. Lite toner av pressgurka dock.

To Öl 1 Ton of...Blackcurrant
11647, Int. märke, 33 cl, 44,90 kr, 7 % - 3504 st (Övrig syrlig öl)
Fylligt vinös och nästan lite smörig doft som påminner lite om ett fatat rödtjut. Smaken börjar också vinöst och bjuder på vinbärstoner, men slår sedan över i en hemsk krock mellan syra och beska. Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Stigbergets New & Improved! GBG
11614, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 6,5 % - 20000 st (IPA)
En explosion av fruktig humle, och såväl humle som allt bakom känns något renare än i Stigbergets tidigare alster, med fräschare fruktighet och bakgrundssmaker utan stickiga toner. Dessutom med en viss beska vilket jag tycker är trevligt. Improved indeed!

Brewski/Mikkeller Magic Valley DIPA
11419, Sverige/Danmark, 33 cl, 39,90 kr, 7,7 % - 22000 st (Imperial/dubbel IPA)
Stor och något tung fruktighet med övermogna inslag och kakiga toner bakom, samt en ytterst liten syrlighet i avslutningen som fräschar upp. Guavan märks av genom hela smaken, som avslutas i en fin mix av sötma och beska.

To Öl Garden of Haze
11634, Belgien/Danmark, 33 cl, 38,90 kr, 6,4 % - 12000 st (IPA)
En mix av olika fruktsmaker som bryts av med en syrlighet som inte riktigt går ihop med beskan. Det gör ölet väldigt kantigt vilket jag inte tycker är så trevligt.

Amager Cody the Crooked Cop
11696, Danmark, 50 cl, 59,90 kr, 9,5 % - 4200 st (Old ale)
Mycket toner av knäck och mörk sirap som blandas upp med lite träiga och smått jordiga toner som stramar upp ölet något. Lätt värmande avslutning med lång sötma.

Oskar Blues Ten Fidy
11349, USA, 35,5 cl (burk), 49,90 kr*, 10,5 % - 12000 st (Imperial porter & stout)
Tung stout med smaker som drar åt kaffe, mörk sirap och lakrits utan att det blir för rostat eller för rått. Koncentrerade smaker som lägger sig på nivån att det inte blir för mycket.

Mikkeller Black Bear
11437, Danmark, 33 cl, 59 kr, 10,1 % - 12000 st (Imperial porter & stout)
Rätt så söt imperial stout med en lätt bränd, nästan rökig ton och mycket smaker av chokladtryffel, knäck och råsocker. God, men bör kanske intas tillsammans med något annat sött.

Poppels/All In/J Wakefield Golden Ticket
11649, Sverige/USA, 33 cl, 49,90 kr, 12 % - 3888 st (Imperial porter & stout)
Tung och söt stout med chokladiga smaker. Lakritsen ger en liten ton i början men är ganska anonym. Överlag lite för söt och enkelspårig för min smak.

Left Hand Bittersweet Nitro
11530, USA, 35,5 cl, 44,90 kr, 8,9 % - 9984 st (Imperial porter & stout)
Mycket kaffe i doften tillsammans med mjölkiga toner, men i smaken är kaffeinslagen betydligt mer balanserade mot de andra smakerna. Det blir en blandning av cappuccino och varm choklad fast med en fin lätthet och friskhet. Väl avvägd sötma. Kul öl!

Brooklyn Black Ops
11249, USA, 75 cl, 149 kr, 10,7 % - 1000 st (Imperial porter & stout)
Både luktar och smakar som att lite vilda mikroorganismer smugit sig in, tillsammans med de förväntade smakerna av bourbon, choklad och kaffe. Spännande på sitt sätt i och för sig, men inte riktigt vad man vill ha här.
Uppskjuten?

The Bruery Melange #3
11541, USA, 75 cl, 199 kr, 16,3 % - 1320 st (Strong ale)
Mycket tung smak med massor av torkad frukt, bourbon, choklad, knäck och likörgodis. Rätt så sött, men passande med smakerna. Inte särskilt elegant, utan väldigt mycket pang på rödbetorna. För tillfällen då man vill ha något riktigt, riktigt maffigt.

Brewdog Abstrakt 23
11817, Storbritannien, 37,5 cl, 129,90 kr, 11,5 % - 900 st (Barley wine)
Kola, knäck och fudge med touch av bourbon, vanilj och ek. Rätt så trevlig fatad barley wine, helt utan de knasigheter som Abstrakt-serien haft tidigare.

Anchor Old Foghorn
11434, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 8,8 % - 16080 st (Barley wine)
[Provades inför decemberlanseringen] Djup, malttung smak med stort fokus på mörka kolatoner, som bryts av med en kraftig humleton med citrus, tall och redig beska. Ett amerikanskt original som fortfarande håller stilen, och som kanske är lite mer brittiskt i sin maltighet än de nyare amerikanska varianterna av barley wine.


Följande öl släpps på hylla i vinkällarbutikerna men fanns inte med på skribentprovningen:
De Ranke Hop Harvest 2017, 11327, Belgien, 75 cl, 90 kr, 5,5 % - 672 st (Belgisk ljus ale)
Thornbridge Love Among The Ruins, 11819, Storbritannien, 37,5 cl, 99,90 kr, 7 % - 1000 st (Flamländsk röd & brun öl)


*Exkl pant

I rökölets mecka

$
0
0


Det finns få öltyper som är sådana smakdelare som rököl. Rauchbier görs bara på traditionellt sätt med egen rökning av malten på två bryggerier, och båda ligger i Bamberg i Tyskland. Jag besökte i förra veckan det större av dem och det som vi också ser mest av i Sverige, nämligen Brauerei Heller som kanske är mer känt för namnet på sin öl, Aecht Schlenkerla.

Matthias Trum är den sjätte generationens bryggmästare på Brauerei Heller i Bamberg. Heller är namnet som bryggeriet fick i första generationen efter den dåvarande ägaren, men det var några generationer senare som namnet som de är mycket mer kända för kom till - Aecht Schlenkerla. Den dåvarande bryggmästaren, Matthias gammelfarfar, skadade foten och fick en lite lustig gång. Ölet blev känt som det från bryggaren med lustig gång och namnet Schlenkerla, som betyder just person med lustig gång, har levt kvar sedan dess.

Jästhantering
När jag möter upp Matthias i Bambergs centrum är han på gott humör trots en liten släng av förkylning. Vi traskar upp mot kullen just intill gamla stan där bryggeriet ligger. Det finns dokumenterat att det bryggdes på platsen redan 1387, då under namnet Eberlein, och en del av de lagringstunnlar som grävts ut i kullen där Heller ligger är från den tiden. Under århundradena har stadens bryggerier utnyttjat den naturliga kylan i berggrunden för att lagra sina öl och kullen är genomborrad av tunnlar. Att frakta ner ölen från kullen till stans krogar hade dock sina utmaningar.

-Min farfar berättade hur de som körde vagnarna med öl lät trähjulen slira mot trottoarkanten i nerförsbacken för att bromsa lite och inte låta hästarna ta all belastning. När bryggeriet köpte sin första lastbil blev däcken väldigt slitna på sidan och efter några punkteringar undersökte min farfar saken. Det visade sig att lastbilsföraren hade kört häst och vagn innan och fortfarande körde mot trottoarkanten i nerförsbackarna, skrockar Matthias.

Efter att artificiell kylning uppfanns gick allt fler bryggerier över till att lagra sin öl på bryggeriet istället och idag är det bara Heller som lagrar sin öl nere i tunnlarna, och även de tar hjälp av artificiell kylning för att få högre kontroll över sin process.


Det är dock inte vad som händer i tunnlarna som Heller är kända för utan vad de gör ovan jord. De och Brauerei Spezial, som också ligger i Bamberg, är de enda två bryggerierna i världen som brygger traditionell rauchbier på malt som de röker själva. Vår rundtur börjar också vid den brasa som ger röksmaken. Intill ligger meterlånga vedträn av bok, redo att matas in i brasan och jag får äran att lägga på nästa klabbe.

-Bokved har hög energidensitet och är fri från koda, så det passar väldigt bra att använda till rökningen. Förr i tiden funderade man nog inte så mycket på rökighetens karaktär, det är mer ett modernt påfund. Dessutom finns det mycket bokskog i de här trakterna, berättar Matthias.


Vi håller oss kring kölnan men går upp ett par våningar. Röklukten tilltar men är mycket tilltalande och behaglig. När Matthias som hastigast öppnar en dörr in till själva kölnan där malten ligger på tork är allt bara ett stort, tjockt rökmoln och jag kan knappt ens stoppa in huvudet. Där inne händer magin.

Heller gör dock inte alla steg själva utan köper in grönmalt, det vill säga korn som har genomgått det första steget av mältningen med blötläggning och groning, och sköter kölningen av den själva. Skillnaden mot den rökmalt som finns att köpa från mälterierna är att torkning och rökning här sker i ett och samma steg, medan mälteriernas rökmalt görs genom rökning av i övrigt färdig malt. På Heller röker man 2-3 satser i veckan vilket täcker hela det egna behovet.

När jag får smaka på den färdigrökta malten blir jag dock förvånad över hur lite röksmak den har. Det är först i eftersmaken den smyger fram för att sedan låta en matig rökton ligga kvar i gommen.

-Det stämmer! Det händer något när man löser de här smakerna i vatten, jäser bort sockret och får kolsyra och alkohol som lyfter smakerna. Först då träder röksmakerna fram ordentligt, säger Matthias.


Det pågår en mäskning när vi kliver in till det kopparklädda brygghuset. Förutom en liten, liten andel karamellmalt för att kompensera för färgvariationer i den rökta malten är det bara rökt malt i mäsken. Man brygger 5000 liter i taget, två eller tre gånger om dagen beroende på säsong. Alla öl är dekoktionsmäskade med dubbeldekoktion för de vanliga ölen och trippeldekoktion för de starkare bockölen.

-Dekoktionsmäskningen var från början ett sätt att få ett högre utbyte men det ger också en särskild smak. En del moderna bryggare menar att smaken från dekoktionsmäskning går att replikera genom att använda en liten del karamellmalt, men det ger inte riktigt samma av smakpåverkan. Nackdelen är förstås att det tar längre tid och att man använder ett i bryggverket som man annars skulle kunna påbörja nästa sats i. Vi behåller det för att vi tycker det är en viktig del av den traditionella bryggningen som vi vill bevara, berättar Matthias.

Traditionerna och historian är viktig hos Heller, men det är inte utan att det sker en viss förnyelse.
-Vi har förstås moderniserat en del av bryggeriet, till exempel styrs bryggverket av en dator. På så sätt kan vi starta dagens första bryggning vid midnatt utan att någon är här, det räcker med att någon av bryggarna har jour och får ett meddelande till sin telefon om något fellarm blir utlöst. Det händer kanske en gång i månaden att någon behöver åka in mitt i natten, säger Matthias.

Datorstyrningen har också lett till en jämnare kvalitet på ölen.
-Pappa berättade att ölen som bryggdes av nattskiftet alltid smakade lite annorlunda än den som bryggdes på dagskiftet, för bryggarna kunde slumra till på nätterna så att exempelvis koket blev lite för långt. Sådant händer inte längre, berättar Matthias med ett flin.

På ett år brygger Heller ungefär två miljoner liter öl, vilket är ungefär 80 % av vad bryggeriet klarar av. De skulle alltså kunna växa med ungefär en halv miljon liter till om året, men sen tar det stopp. Större än så finns det inga planer på att bli, och att flytta bort från sin kulle är inte aktuellt.


Vår rundtur går vidare ner till lagringsutrymmena i tunnlarna som grävts ut ur berggrunden. När ölen har genomgått sin primärjäsning på jästankarna uppe i bryggeriet tas de ner hit för att lagras. Tunnlarnas naturliga temperatur ligger kring 7-8 grader så lagringstankarnas individuella temperatursystem behöver inte jobba särskilt hårt. Jag får prova ett glas av deras Rauchbier Märzen direkt från tanken, en ovanlig chans att prova den i ofiltrerat tillstånd.


-Jag har funderat på att släppa mer ofiltrerad öl på marknaden eftersom jag gillar smaken, men samtidigt är jag kluven.Vi har filtrerat vår öl i långt över 100 år så för oss finns det en lång tradition i det som jag inte är särskilt sugen på att bryta. Från början var filtreringen främst en metod för att förlänga hållbarheten och med dagens metoder för hygien och dylikt får man en hållbarhet som går att arbeta med ändå, även om det inte blir lika långt som i filtrerad öl, så med det i åtanke finns det kanske ändå en öppning, resonerar Matthias.

Ölet från tanken smakar förträffligt så nog kan det finnas en poäng i att servera lite mer ofiltrerad öl. Om inte annat på deras egen krog nere i stan, som också är vår nästa anhalt. Här säljs omkring 20 % av ölen de producerar och det är det enda stället där man kan dricka deras öl från träfat. Omsättningen är så hög att ölen som skickas hit aldrig hinner bli mer än en vecka gammal.

Serveringsfat i trä redo att fyllas
Matthias plockar fram sin telefon och visar mig en filmsnutt i svartvitt från 60-talet. Det är ett klipp ur ett program där en man i övre medelåldern som är stamkund hos Schlenkerla förklarar att öldrickning är mansgöra och att kvinnor inte har där att göra. Tiderna har förändrats och krogen besöks nu av såväl lokalbor som turister av båda könen. 

-Förstå vilken omställning det blev för de här gubbarna när det här blev en del av ett världsarv och det plötsligt började komma grupper med backpackertjejer i tjugoårdsåldern hit, skrattar Matthias.


Under de varmare månaderna är det standard att hitta flera hundra människor på gatan utanför krogen.

-Rökförbudet infördes ungefär samtidigt som biltrafik förbjöds på den här gatan, så det blev en kaka-på-kaka-effekt som gjorde att det plötsligt blev väldigt många gäster som stod ute på gatan. Vi ligger också på vägen mellan studentboendena och nattklubbarna så många studenter stannar till här för en öl på vägen, berättar Matthias.

Det har blivit så mycket att det uppstått ett problem med framkomligheten på gatan på kvällstid och lokalbefolkningen är inte helt nöjd. Uppsidan med det hela är att det är många som upptäcker detta traditionella sätt att göra öl. Heller gör visserligen också en öl utan rökmalt men den serveras inte här eftersom det är den traditionella rökölen man vill att folk ska prova.

Topplistor från Systembolagets försäljningsstatistik 2017

$
0
0
Systembolagets försäljningsstatistik för 2017 har nyligen kommit ut och som vanligt är topplistan inte särskilt spännande läsning, men från statistiken kan man plocka ut lite andra topplistor. Jag har plockat ut topplistor för ale, amerikansk öl och lite annat smått och gott.

KategoriTotal försäljning
Andel
Lager
221 183 469
91,38 %
Ale
15 653 255
6,47 %
Veteöl
1 947 672
0,80 %
Övrig öl
1 424 928
0,59 %
Porter/stout
1 388 442
0,57 %
Syrlig öl
437 245
0,18 %
Summa
242 035 010
100 %

Den totala försäljningen av öl har ökat med nästan två miljoner liter. Alla kategorier har ökat i antal liter, men andelen av försäljningen har minskat för lager medan den ökat för ale och syrlig öl.

I listorna nedan är första kolumnen med siffror ölets totala försäljning i liter under 2017, följt av förändring i sålda liter, procentuell förändring och placeringsförändring på topplistan. Dessa listor är kompilerade utifrån Systembolagets försäljningsstatistik, med reservation för eventuella misstag i min sammanställning.

Ale
1. Brutal Brewing A Ship Full of IPA India Pale Ale
800385
745 986
1371,3%
NY
2. Brewdog Punk IPA
639857
-10 794
-1,7%
0
3. Newcastle Brown Ale
582685
-99 982
-14,6%
-2
4. Lagunitas IPA
385647
144 195
59,7%
NY
5. Lagunitas Maximus IPA
333420
1 100
0,3%
2
6. Sitting Bulldog IPA
325803
-38 910
-10,7%
-1
7. Sleepy Bulldog Pale Ale
319798
-93 357
-22,6%
-4
8. Brooklyn East India Pale Ale
309632
-46 902
-13,2%
-2
9. Leffe Blonde
297811
-9 762
-3,2%
-1
10. Lagunitas New Dogtown Pale Ale
292198
-80 191
-21,5%
-6

Porter och stout
1. Guinness Draught
326 594
9 569
3,0%
0
2. Guinness Extra Stout
129 652
-552
-0,4%
0
3. Carnegie Porter
92 568
-3 067
-3,2%
0
4. St Peter's Cream Stout
88 863
6 154
7,4%
0
5. Fuller's London Porter
76 226
-5 245
-6,4%
0
6. Young's Double Chocolate Stout
51 330
-5 686
-10,0%
0
7. Oppigårds Thurbo Stout
40 663
-1 146
-2,7%
0
8. Omnipollo Noa Pecan Mudcake Stout
32 613
27 141
496,0%
NY
9. Yeti Imperial Stout
25 319
-2 593
-9,3%
0
10. Khartoum Stout
21 665
8 892
69,6%
NY

Veteöl
1. Kronenbourg 1664 Blanc
430 386
88 104
25,7%
0
2. Erdinger Weissbier Hefe
329 269
10 981
3,4%
0
3. Franziskaner Hefe-Weissbier
254 246
-199
-0,1%
0
4. Weihenstephaner Hefe Weissbier
184 846
321
0,2%
0
5. Hoegaarden Wit-Blanche
166 865
-12 203
-6,8%
0
6. Störtebeker Bernstein Weizen
119 957
-17 248
-12,6%
0
7. Schneider Weisse Meine Festweisse Tap 4
68 219
-14 385
-17,4%
0
8. Paulaner Hefe-Weissbier
63 501
3 471
5,8%
2
9. Erdinger Weissbier Kristallklar
55 488
-25 985
-31,9%
-1
10. Poppels Bryggeri Belgisk Wit
42 391
24 551
137,6%
NY

Svensk ale
1. Brutal Brewing A Ship Full of IPA India Pale Ale
800 385
745 986
1371,3%
NY
2. Sitting Bulldog IPA
325 803
-39 030
-10,7%
0
3. Sleepy Bulldog Pale Ale
319 798
-93 357
-22,6%
-2
4. Oppigårds Amarillo
285 216
-20 497
-6,7%
-1
5. Oppigårds Golden Ale
273 069
-25 562
-8,6%
-1
6. Jämtlands India Pale Ale
273 730
33 711
14,0%
0
7. Oppigårds Indian Tribute
298 171
54 675
22,5%
-2
8. Poppels Bryggeri American Pale Ale
200 158
17 271
9,4%
2
9. Oppigårds New Sweden IPA
184 625
184 625
-
NY
10. S:t Eriks IPA
167 006
-37 646
-18,4%
-2

Amerikansk öl
1. Brooklyn Lager
1 332 960
-60 896
-4,4%
0
2. Pabst Blue Ribbon Export
904 998
44 370
5,2%
0
3. Miller Genuine Draft
512 223
-88 571
-14,7%
0
4. Lagunitas IPA
385 647
144 195
59,7%
5
5. Budweiser
355 730
-114 613
-24,4%
-1
6. Lagunitas Maximus IPA
333 420
1 100
0,3%
1
7. Brooklyn East India Pale Ale
309 632
-46 902
-13,2%
-1
8. Lagunitas New Dogtown Pale Ale
292 198
-80 191
-21,5%
-3
9. Sierra Nevada Pale Ale
226 584
-27 235
-10,7%
-1
10. Modus Hoperandi India Pale Ale
185 080
-16 901
-8,4%
0

Belgisk öl
1. Stella Artois
1 322 856
504 739
61,7%
0
2. Leffe Blonde
297 901
-9 552
-3,1%
0
3. Hoegaarden Wit-Blanche
166 865
-12 203
-6,8%
0
4. Omnipollo Leon
156 207
32 975
26,8%
0
5. Chimay blå
102 333
-17 167
-14,4%
0
6. Duvel
92 054
-1 306
-
2
7. Lindemans Apple
90 969
2 497
2,8%
2
8. Mikkeller Peter, Pale and Mary Gluten Free
79 889
-21 929
-21,5%
-1
9. Omnipollo Nebuchadnezzar
71 163
1 043
1,5%
1
10. Saison Bocq
61 544
510
0,8%
NY


Nya öl på Systembolaget i februari

$
0
0
Februari ser ut att bli en mycket spännande månad med massor av öl som vi inte har sett på Systembolaget förut och tillsammans med några av de bästa återvändarna. Hör hur plånboken skriker plågat när ni läser namn som Founder's CBS, Aecht Schlenkerla Fastenbier, Drie Fonteinen Oude Geuze Cuvée Armand & Gaston, Ballast Point High West Barrel Aged Victory At Sea, Cigar City Café Con Leche Stout, Dieu du Ciel Solstice d'Hiver, Oskar Blues Barrel Aged Ten Fidy, Boon Geuze Discovery Box och Captain Lawrence Barrel Select Gold. Man skulle kunna tro att jag just rabblade upp alla höjdpunkter, men nejdå, det finns många till. Listorna över de här kanonsläppen har ni här.

2 FEBRUARI SMÅ PARTIER
Aecht Schlenkerla Fastenbier, 11574, Tyskland, 50 cl, 28,50 kr, 5,5 % - 10000 st (Öl av flera typer/stilar)
Amundsen/Stillwater Norwegian Wild Nordic Berries Sour, 11335, Norge/USA, 33 cl, 31,90 kr*, 7 % - 10008 st (Övrig syrlig öl)
Brekeriet Wrapped In Red, 11522, Sverige, 33 cl, 39,90 kr, 5,6 % - 4200 st (Berliner weisse)
Brewdog Libertine Black Ale, 11829, Storbritannien, 33 cl, 31,90 kr, 7,2 % - 14400 st (Black IPA)
Brooklyn Black Chocolate Stout, 11113, USA, 35,5 cl, 24,90 kr, 10 % - 45000 st (Imperial porter & stout)
Brooklyn Black Ops, 11249, USA, 75 cl, 149 kr, 10,7 % - 1000 st (Imperial porter & stout)
Buxton x Dugges Ramberget IPA, 11945, Storbritannien/Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 7,2 % - 19440 st (IPA)
Cigar City Café Con Leche Stout, 11676, USA, 65 cl, 149 kr, 6 % - 1680 st (Imperial porter & stout)
Cuvée De Ranke, 11391, Belgien, 75 cl, 90 kr, 7 % - 1344 st (Övrig syrlig öl)
Dieu du Ciel Solstice d'Hiver, 11384, Kanada, 34,1 cl, 46,90 kr, 10,2 % - 3456 st (Barley wine)
Drie Fonteinen Oude Geuze Cuvée Armand & Gaston, 11644, Belgien, 37,5 cl, 99 kr, 5,5 % - 5040 st (Lambic - gueuze)
Dugges Big Idjit, 11602, Sverige, 33 cl, 59,90 kr, 12 % - 12000 st (Imperial porter & stout)
Great Divide Chai Yeti, 11417, USA, 65 cl, 117,90 kr, 9,5 % - 1776 st
Oskar Blues Barrel Aged Ten Fidy, 11418, USA, 56,8 cl, 129,90 kr*, 12,9 % - 4956 st (Imperial porter & stout)
SKA BHC DIPA, 11807, USA, 35,5 cl, 33,90 kr*, 8 % - 18000 st (Imperial/dubbel IPA)

16 FEBRUARI SMÅ PARTIER
Amager Barrier The Mortician, 11499, Danmark, 50 cl, 64,90 kr, 10,5 % - 4200 st (Imperial porter & stout)
Anchor Coffee Porter, 11547, USA, 35,5 cl, 24,90 kr, 6,7 % - 20160 st (Torr porter & stout)
Ayinger Weizenbock, 11000, Tyskland, 33 cl, 25,90 kr, 7,1 % - 3888 st (Weizenbock)
Ballast Point High West Barrel Aged Victory At Sea, 11590, USA, 35,5 cl, 69 kr, 12 % - 1272 st (Imperial porter & stout)
Ballast Point Sour Wench Blackberry Sour Ale, 11575, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 7 % - 20160 st (Övrig syrlig öl)
Beerbliotek Black Ale Chili, 11836, Sverige, 33 cl, 35,90 kr*, 7,6 % - 10000 st (Black IPA)
Boon Geuze Discovery Box, 1216, Belgien, 150 cl, 399,20 kr, 8 % - 1000 st (Lambic - gueuze)
Brewski Passion (D)IPA, 11531, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 7,5 % - 25000 st
Captain Lawrence Barrel Select Gold, 11404, USA, 37,5 cl, 120 kr, 6,5 % - 900 st (Övrig syrlig öl)
Clown Shoes The Stranger, 11279, USA, 47,3 cl, 49,90 kr*, 7,7 % - 11520 st (IPA)
Coppersmith's Intermezzo 2016, 11290, Sverige, 33 cl, 39,50 kr, 7,5 % - 3000 st (Imperial porter & stout)
Founder's CBS, 11801, USA, 35,5 cl, 75,90 kr, 11,7 % - 10800 st (Imperial porter & stout)
Nynäshamn Smörpundet Porter, 11234, Sverige, 25 cl, 27,50 kr, 5,9 % - 3000 st (Torr porter & stout)
Rogue Double Chocolate Stout, 11934, USA, 75 cl, 129,90 kr, 9 % - 1440 st (Imperial porter & stout)
Rogue Fresh Roast, 11951, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 5,7 % - 19440 st (Brown ale)
Örebro Brygghus Kaffe Berliner, 11501, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 3,7 % - 4000 st (Berliner weisse)


Av dessa kommer Great Divide Chai Yeti, Cuvée De Ranke, Cigar City Café Con Leche Stout, Brooklyn Black Ops, Ballast Point High West Barrel Aged Victory At Sea, Captain Lawrence Barrel Select Gold och Rogue Double Chocolate Stout endast att finnas på hyllorna i de tre vinkällarbutikerna, men går att beställa till andra butiker.

Försäljning per ölstil på Systemboalget 2017

$
0
0
Eftersom Systembolaget numera har en stilindelning av sitt ölsortiment kan också få fram försäljning per stil ur deras försäljningsstatistik. När man tar fram den listan ser man förstås att olika ljusa lager är de mest populära typerna, men också att IPA är den mest populära typen av ale, att det säljer mer dubbelbock än belgisk dubbel och att det säljs mer berliner weisse än svart-IPA. Hela listan har vi här.

Eftersom det finns en del öl där man inte angett stil utan bara kategori eller underkategori blir listan kanske lite haltande. Volymmässigt är det främst en massa mörk lager som inte stilspecificerats närmare och där rör det sig till stor del om jul- och påsköl. Indelningen i stilar är inte perfekt i övrigt heller. Exempelvis tänker man sig att "öl av flera typer/stilar" bör vara för olika mixpack men den stora volymen där utgörs av Zeunerts Höga Kusten som är en buteljerad 70/30-blandning av lager och ale. Man får alltså ta listan för vad den är.

Internationell stil
118 610 148
Starkare lager
35 689 331
Dortmunder och helles
32 857 964
Pilsner - tjeckisk stil
13 757 092
India pale ale (IPA)
5 391 149
Lager i modern stil
4 815 677
Märzen och wienerstil
4 486 041
Ljus bocköl
4 132 545
Pilsner - tysk stil
3 229 979
Amerikansk pale ale (APA)
2 348 378
Mörk lager (oklassificerad)
1 954 227
Hefeweizen
1 104 820
Alkoholfri öl
1 069 939
Öl av flera typer/stilar
1 056 802
Torr porter och stout
922 135
Imperial/Dubbel IPA
864 260
Belgisk ljus ale
858 070
Strong ale
827 902
Engelsk pale ale och bitter
824 222
Session IPA
821 722
Brown ale
819 167
Golden/Blond ale
722 572
Witbier
675 838
Polotmavý
450 920
Dunkel
430 642
Ljus lager (oklassificerad)
380 808
Övrig öl (oklassificerad)
368 126
Imperial porter och stout
359 418
Ale (oklassificerad)
274 207
Amber ale
266 627
Irländsk ale
258 858
Extra special bitter
251 169
Belgisk mörk ale
194 655
Saison
180 607
Ale Brittisk-amerikansk stil (oklassificerad)
150 498
Lambic - frukt och bär
147 827
Zwickel, keller- och landbier
116 567
Imperial pils och india pale lager
114 917
Övrig syrlig öl
105 250
Berliner weisse
102 859
Black IPA
93 790
Trippel
74 517
Skotsk ale
58 065
Kristallweizen
56 031
Söt porter och stout
54 367
Porter och Stout (oklassificerad)
52 522
Dubbelbock
50 152
Dubbel
48 558
California common
43 856
Dunkelweizen
42 403
Schwarzbier
41 777
Mild
39 924
Weizenbock
39 336
Flamländsk röd och brun öl
35 541
Old ale
34 801
Barley wine
32 127
Ale Belgisk stil (oklassificerad)
25 602
Ale Tysk stil (oklassificerad)
21 343
Gose och lichtenhainer
20 927
Veteöl (oklassificerad)
20 595
Mellanmörk lager (oklassificerad)
20 564
Abt och kvadrupel
19 371
Lambic - gueuze
18 410
Kölsch
16 560
Bière de garde
12 685
Hopfenweizen
8 649
Altbier
6 930
Syrlig öl (oklassificerad)
4 671
Lambic
1 760
Isbock
261

Sigtuna NAPA

$
0
0

Det alkoholfria segmentet fortsätter att växa och under 2017 såldes det mer alkoholfri öl än dubbel-IPA på Systembolaget. Fler och fler ger sig därför in i den leken och nu har det blivit dags för Sigtuna Brygghus som just släppt sin NAPA - Non-Alco Pale Ale. Jag har lagt vantarna på ett par flaskor och provat.

Som man förstår av namnet är det här en alkoholfri version av en APA. Sigtuna har gjort den med pale ale-, münchner- och ljus karamellmalt samt kryddat den med den välbeprövade kombon av Mosaic och Citra. De har dock inte berättat vilken metod de använt sig av för att göra ölet alkoholfritt.

Ölet har en humlearomatisk, fruktig doft med med aningar av kakor, karamell och vört. Smaken är inledningsvis väldigt lik en "vanlig" APA med kakig maltbas med en lätt knäckig ton och en balanserad fruktig ton från humlen. Vörttonen från doften känns inte alls av i smaken. 

Många av fällorna med välhumlad alkoholfri öl har undvikits. Ölet är inte sött eller vörtigt, utan har den torrhet man förväntar sig av en APA och med en fint balanserande beska. Den blir inte heller för hårt humlad så att humletonen blir otrevlig och obalanserad, även om det mot slutet blir lite för lite som backar upp humlen. Det är egentligen först i avslutningen som man verkligen tänker på att den är alkoholfri då smaken tunnar ur något.

Tillgängligheten på Sigtuna NAPA är lite oklar men den bör dyka upp i dagligvaruhandeln och springer man på den rekommenderar jag att man provar. Den utmanar definitivt toppen bland de alkoholfria humlefokuserade ölen som finns på marknaden idag.

Favoriter bland Systembolagets lokala nyheter 1 februari 2018

$
0
0

Februarisläppet i det lokala sortimentet är ett ganska litet sådant, med endast 22 öl, men eftersom jag hittade nio olika öl att rekommendera är det ändå ganska tätt mellan kvalitetsölen. Den här gången rör det sig om östlig öl från Uppsala och Stockholm samt västlig öl från Härjedalen, Värmland och Göteborg, med inslag från såväl Norge som Danmark.

Av de nio ölen jag kan rekommendera är det en tredjedel som inte är humledominerade. Till att börja med är det norska Amundsen som fortsätter lansera öl i det lokala sortimentet och återigen i deras något annorlunda burk. Den här gången är det en fin berliner weisse med lime och hallon, med det uppenbara namnet Amundsen Lush Rasp & Lime Berliner. Den får sällskap av Uppsala Brygghus och deras kölsch-inspirerade ale med det fenomenala namnet Fyrisch samt av Nya Carnegebryggeriet och deras härliga imperial stout Krakatau.


Utöver de tre är det humle för hela slanten. I den alkoholmässigt svagare änden har vi den finfina session-IPAn Trippie Hippie Flower Power från Nordic Kiwi Brewers. Härjedalen må vara Sveriges mest glesbefolkade landskap men jag gissar att de inte ligger i botten när det gäller bryggerier per invånare. Deras Orsholm Brygghus har i vart fall klämt ur sig Norrsken Hazy IPA som sätter väldigt fina humlesmaker i en blandning av gammeldags och nymodig IPA.

Mixen av "gammelmodigt" och modernt blir tydligt även i Dry & Bitter UW India Pale Ale och MJ's Dubbel IPA som, på lite olika sätt, kombinerar ett modernt humletänk med smaker som var populära innan den nuvarande NEIPA-eran. Mer modernt blir det istället med Bearded Rabbit I Do IPA, vars namn har att göra med bryggarparets förlovning, och som är en riktigt bra IPA. Släppets bästa öl kommer också från Göteborgstrakten och presenteras av Spike som släpper en dubbel-IPA på burk vid namn Illegal Business som är närmast olagligt god.

Alla öl i släppet:
Amundsen Lush Rasp & Lime Berliner
32683, Norge, 33 cl, 23,90 kr*, 5,3 %

Brygghuset Finn Callista Pils
32698, Landskrona, 33 cl, 18,90 kr, 4,5 %

The Piraya Brewery Strömstad Pilsner
32679, Strömstad, 33 cl, 27 kr, 5,2 %

Uppsala Brygghus Fyrisch Ale
32685, Uppsala, 33 cl, 19,90 kr, 4,5 %

Sibbarps Husbryggeri Continental Ale
31935, Malmö, 33 cl, 24,90 kr, 4,9 %

Ferna Forge Brewery Edla's Saison
32687, Skinnskatteberg, 33 cl, 30 kr, 6 %

Strömsholms Brygghus Herman Hedning Belzebub Blanche Bastard
32688, Köping, 50 cl, 34,10 kr*, 4,7 %

NKB - Trippie Hippie Flower Power
32696, Ekerö, 33 cl, 23,90 kr, 4,7 %

Åre Bryggcompagni Punk Royale
32697, Åre, 33 cl, 35,90 kr, 4,9 %

Jädraöl King Kong
32694, Gävle, 33 cl, 24,90 kr, 6,5 %

Gamla Enskede Månhorns IPA
32692, Stockholm, 33 cl, 28,30 kr, 6 %

Orsholms Brygghus Norrsken Hazy IPA 
32682, Härjedalen, 33 cl, 29,90 kr, 6,2 %

Bearded Rabbit Brewery I do IPA
32691, Göteborg, 33 cl, 32,90 kr, 6,5 %

Dry & Bitter UW India Pale Ale
32681, Danmark, 33 cl, 35,90 kr, 6,3 %

MJ´s Dubbel IPA
32690, Karlstad, 33 cl, 32 kr, 8,5 %

Spike Brewery Illegal Business
32592, Göteborg, 44 cl, 39,90 kr*, 8 %

Skelderwikens Brygghus This Ale Is Irish Red
32705, Ängelholm, 33 cl, 26,50 kr, 5,5 %

Sibbarps Husbryggeri Coffee Brown Ale
31944, Malmö, 33 cl, 32,40 kr, 6 %

Pine Ridge The Hairy Beaver's Smoked Vanilla Porter
32695, Falkenberg, 33 cl, 30,60 kr, 8 %

Strömsholms Brygghus Malakias
32689, Köping, 33 cl, 39,30 kr, 7,6 %

Lundabryggeriets Paket
32677, Lund, 198 cl, 249,60 kr, 6 %

Nya Carnegiebryggeriet Krakatau
32686, Stockholm, 75 cl, 99 kr, 8,5 %

*Inkl pant

Nyöppning på Zum Franziskaner

$
0
0

Zum Franziskaner har hållit stängt den senaste månaden för renovering men nyöppnade igår med dunder och brak. Eller i vart fall med uppfräschade lokaler, ny meny och ett större ölutbud än tidigare. Nypremiären var välbesökt och bjöd på riktigt, riktigt bra öl.

Man känner såklart igen Zum Franziskaner sen innan renoveringen, som handlar mer om att bevara än att göra om, men lokalen har blivit lite öppnare och ytskikten har blivit fräschare. Bakom kulisserna har köket fått sig en ordentlig genomkörare för att vara bättre rustat för fler matgäster, elen har dragits om och i baren har man lagt ny barskiva samt skapat bättre arbetsytor.

Den största skillnaden man märker som törstig gäst är dock att ölkranarna har förökat sig och nu uppgår till 13 stycken. Nästan en dubblering från de tidigare sju alltså, och nu finns det utrymme för att rotera med fler gästöl liksom ett par husöl.

På en av kranarna kommer man att rotera runt mellan olika öl från Schlenkerla, samtidigt som man fortsätter med Spezial Märzen på en fast kran, så det kommer finnas gott om rauchbier. Från Skebos håll har det kokats ihop en porter med lakritsrot och tyska Gänstaller har tagit fram en weizen, båda särskilt för Zum Franziskaner. Det blir också fortsatt mycket öl från Nynäshamns Ångbryggeri på kranarna, med Landsort, Pickla, Tjockhult och Brännskär.

På gästkranarna ska det roteras runt med tysk och svensk öl i klassiska stilar. Under gårdagens välbesökta nyöppning fanns det förutom ovan nämnda öl också Gänstaller Pils, Nils Oscar Södermalmspilsner, Günther Bräu Schwarzbier, Zehendner Mönchsambacher Export och en Heckel Vollbier Hell i exceptionellt bra form.

Allting var så himla trevligt igår att jag helt glömde bort att ta några bilder på annat än min mat, och plötsligt blev det väldigt bråttom för att hinna med tåget hem. Goda tecken på en bra kväll.
Viewing all 1471 articles
Browse latest View live